Sportreporter

Publicerad 11 september 2018

Therese Strömberg är sportreporter på Expressen, och jobbar med svensk och internationell fotboll. Hon nischade sig från start och har hela tiden haft en tydlig målbild.

(Intervju från 2017.)

Varför blev du journalist?

– Jag kanske inte i första hand utbildade mig till journalist för att jag ville bli just journalist i sig. Jag har så länge jag kan minnas velat jobba med fotboll, och för några år sedan insåg jag att journalistiken kunde vara en bra väg in.

– Jag håller på Milan i Serie A i Italien, och var även sedan innan aktiv på supportersajten Milansverige.se. Skrev krönikor, blogginlägg, nyheter och matchreferat.

Vad har du för utbildning?

– Journalistlinjen på Bona folkhögskola i Motala. Jag kom in på andra utbildningar också men jag tyckte det var skönt att bara behöva gå två år. Jag kan tänka mig att många känner så, alltså att man bara vill komma fram. Man vill inte ha alla de här pluggåren egentligen, man vill bara vara färdig.

Man vill inte ha alla de här pluggåren egentligen, man vill bara vara färdig.

När Therese Strömberg bestämt sig för att bli journalist fick hon en del negativ respons.

– Man har fått höra att ”Du kommer inte få något jobb.” och ”Varför ska du utbilda dig till journalist?” Jag hade fast jobb och lägenhet i Örebro, men sa bara upp allting för att flytta och plugga till journalist. Folk tyckte att jag var dum i huvudet.

Men det gick bra. Redan under studietiden var hon efterfrågad.

– I och med att jag varit ganska aktiv på Milansverige.se och även på Twitter har jag byggt lite kontakter. Under mitt första år på utbildningen hade jag en tvåveckorspraktik på Nerikes Allehanda i Örebro på våren, och fick fortsätta med jobb där resten av det året.

– På sommaren kontaktade en kille som frilansar för Expressen mig, och kollade lite vad jag tänkte göra i framtiden. Han tyckte jag skulle söka mig till Expressen, och pratade med sportchefen om det. Sedan när jag hade min långa praktik 2016 fick jag göra den här på Expressen, och sedan har jag bara hängt mig kvar via sommarjobb och annat.

Folk tyckte att jag var dum i huvudet.

Är det något i branschen som har överraskat dig?

– Jag hade fått en bild av att man jobbar mycket individuellt, att det är ”var man för sig själv”, men jag tycker att det är mycket trevligare klimat i den här branschen än jag trodde att det skulle vara.

– Min upplevelse är att man ofta hjälper varandra, man delar med sig och vill att andra också ska lyckas.

Vad är knepet för att knipa journalistjobbet?

– Det är många som frågar mig det, särskilt yngre personer som är sportintresserade och vill bli journalister. För mig gick det ju så himla enkelt …

– Det är ju i alla fall väldigt bra att ha kontakter. Det behöver inte vara kontakter som leder direkt till ett jobb. Men om man nu nischar sig på sport som jag gjorde så är det ju bra om man rör sig i kretsar där annat sportfolk också rör sig. Man kanske är ute på Twitter och visar att man finns och att man kan. De som konsumerar sportjournalistik är väldigt kunniga så det krävs att man har någonting extra rent kunskapsmässigt.

Man ska inte lyssna på alla som säger att det inte finns några jobb.

– Sedan tror jag att man inte ska lyssna på alla som säger att det inte finns några jobb. Alla som säger att man inte ska sikta för högt. Det är ju lätt hänt att man själv blir lite passiv då. Man kanske tänker att ”Nej jag söker inte det där jobbet på Expressen eller TV4, jag stannar här på lokaltidningen.”

– Det var det jag fick höra under hela min skoltid, både från klasskamrater, lärare och utomstående. Men jag tycker man ska sikta högt direkt! Det är klart det inte är något misslyckande om man inte hamnar där man vill direkt, men det är ändå bra att ha en målbild och veta vad man vill.

– Jag sa tidigt till sportchefen på Expressen att jag vill göra mycket fotboll och tv. Det är viktigt att man är tydlig med vad man vill, för kommer det en öppning vet de ju det och man kan få chans att testa.

Det är viktigt att man är tydlig med vad man vill.

Har du mycket läsar- och tittarkontakter?

– Jag är ganska aktiv på Twitter, där jag enbart skriver om fotboll. Sedan får jag en hel del mejl. När stora matcher sänds har Expressen live ett second screen-koncept, så då blir det mycket kontakt via vår hashtag på Twitter – i direktsändning.

Vad är den roligaste grejen du har fått göra på jobbet?

– Oj! Jag har fått göra jättemycket kul. Men det måste nog ändå ha varit EM i somras. Då var jag på hemmaplan, medan många kollegor var på plats i Frankrike. Vi körde Expressen live-grejen under en hel månad, varje speldag. Vi hade även vanliga studiosändningar, med massor av roliga gäster. Jag älskar mästerskap!

– Också: I somras när Zlatan skulle spela sin första match för Manchester United i Göteborg åkte jag och en kamerakille ner för att förstärka GT-bemanningen. Vi jagade Zlatan en hel dag. Det var jättejobbigt där och då, det var så stressigt och varmt och vi åkte runt med den där himla kameran … Men det var så kul! Vi fick inte tag på honom, men vi fick prata med honom i mixade zonen efter matchen. Två frågor svarade han på.

Vi jagade Zlatan en hel dag.

Får du jobba utomlands något?

– Jag jobbar mest från Sverige men i juni åker jag på U21-EM i Polen.

Vem är din drömperson att få intervjua?

– Jag tror inte att det är så rimligt att det skulle ske, med tanke på att det är en fotbollsspelare som inte spelar längre. Men det hade ändå varit svinhäftigt att få träffa Filippo Inzaghi. Det är en gammal italiensk fotbollsspelare som slutade för ett par år sedan och är tränare i ett lag i en lägre division i Italien nu. Jag har följt honom sedan jag var sex år gammal och började hålla på Milan.

När kände du att du var journalist på riktigt?

– Det var nog när jag började på Nerikes Allehanda 2015. När jag började få vara ute ”där det händer”, och då var det mycket ÖSK på Bern Arena.

– Då när jag stod där nere i den mixade zonen efter matchen och skulle börja ställa frågor, då fick jag känna på att det inte alltid var helt enkelt att ställa alla frågor som behövde ställas. Det var mycket svårare än jag hade trott, men jag kände att ”Nu är det här mitt jobb, nu måste jag bara lära mig det. Tuffa till mig och våga, annars blir det inte bra journalistik.”

Det var mycket svårare än jag hade trott, men jag kände att ”Nu är det här mitt jobb, nu måste jag bara lära mig det. Tuffa till mig och våga, annars blir det inte bra journalistik.”

Har det någon gång hänt något riktigt knäppt för dig på jobbet?

– Nja, inte direkt. Men det har väl hänt någon gång i livesändning att man inte har kunnat sluta skratta för att man har tyckt att något var kul, medan ingen annan tyckte det var kul – för det var förmodligen inte kul.

– Jag tror vi hade två sådana tillfällen i somras under EM. Du vet, när man har suttit i den där studion nästan 20 dagar på raken – det kan ju bli lite flummigt, ha ha. Men det är ändå ingen fara, de som kollar på oss kollar inte på oss för att vi ska vara några Viasat-experter, vi är mer som kunniga kompisar i soffan.

Senast ändrad 17 september 2018