Upphovsrättens historia

Från runstenar till internet - varför är upphovsrätten så viktig idag? Läs om hur upphovsrätten och spridningsmöjligheterna har förändrats genom åren och om vår upphovsrättshistoria.

När Varin på 800-talet ristade sina runor i Rök hade han ingen aning om att han på 1900-talet skulle hamna i den svenska litteraturhistorien. Han ristade till minne av sonen Vamod. På stenen finns också runor av annan betydelse, anspelningar på mytiska hjältar, en strof om sjökrigarnas konung Tjodrik. Om Varin skapat hela innehållet på stenen är oklart. Han hade ingen aning om vad upphovsrätt är. Dock hade han kontroll. Man antar idag att rökstenen står där den en gång restes. Den var inte så lätt att stjäla. Den var inte så lätt att kopiera heller. Varins runa över död son blev en vagga i litteraturens liv. Runskriften utgör en bra dokumentation över det språk som användes under 800-1200-talet i Sverige. Runorna höggs vanligen i bokträ. Av detta anses ordet bok, som beteckning för en skrift, komma. 

Pergament
I kyrkans spår kom det latinska skriftspråket mer och mer att ta över. Det skrevs på pergament och papper i slott och kloster. Det skrevs original och det skrevs avskrifter, det skrevs brev och det skrevs andra skrifter. Verken spreds genom fysisk förflyttning och avskrift. Ingen hade någon upphovsrätt.

Albert Målare
Med kristendom kom kyrkor och i kyrkor fanns behov av om kristendomen upplysande dekorationer. När Albert Målare under 1400-talets senare del dekorerade ett 20-tal kyrkor med målningar var han ingalunda ensam. Han drog ut med ett sällskap gesäller och lärlingar, som var de som gjorde grovjobbet. Det var närmast att likna vid en film- eller TV-produktion idag. Albert Målare var regissören eller producenten. Han drog upp de stora linjerna, men han var aldrig med under hela arbetet. Han hade sin verksamhet förlagd till Stockholm, men kyrkorna låg ofta långt därifrån. Han reste ut till arbetsplatserna då och då, för att kontrollera att arbetet fortskred enligt hans anvisningar. Inget verk fick hans signatur, Albertus Pictor, utan att han godkänt det in i minsta detalj.

Gutenberg
Under 1400-talet verkade i Mainz en Johann Gutenberg. Han arbetade med tryckteknik och typer i metall. Därmed kunde typerna gjutas av och användas som tryckplåtar i en flat hand- eller skruvpress. Det var förvisso en uppfinning som borde gett Gutenberg en hel del patentpengar. Någon patenträtt fanns dock inte på 1400-talet. Gutenberg själv fick aldrig kontroll över sitt verk. Det fick den han lånat pengar av till sitt arbete. Gutenbergs påfund var fröet till enklare mångfaldigande av andras verk och därmed till ökade svårigheter för författare och bildkonstnärer att ha kvar kontrollen över det de skapat. Trycktekniken ledde snart till att det i stället blev tryckarna som genom privilegier fick rättigheter till det tryckta alstret. Medan övriga Europa sedermera övergick till att tala i termer av ”författarens rätt” fortsatte man i England att utgå från tryckaren. Där skyddas alltjämt ”copyright”, alltså rätten att framställa tryckta exemplar.

Mozart
Under 1700-talets andra hälft var Mozart verksam på olika platser i Europa, Salzburg, Paris, Wien, Prag, periodvis med ett slags anställning hos kyrkan som grundtrygghet, periodvis som fri utövare av sin musik. Någon upphovsrätt fanns givetvis inte. Alla handskades fritt med resultatet av andras andliga skapande. Mozart själv var periodvis så upptagen av sitt skapande att han kunde skriva ner ett verk och sedan glömma det. Pappa Leopold Mozart var desto mer medveten om sonens värde och samlade nogsamt in och återsände hans noter efter konserten. Under de sista åren av sin levnad såg Mozart sin stjärna dala i Wien, bland annat för att operan Figaros Bröllop hade misshagat adeln och därför också borgarna. Han hade ett litet honorar för återkommande leverans till hovet, men hade i övrigt svårt att få något verk sålt eller framfört mot betalning. I övriga Europa uppfördes hans operor överallt, för fulla hus. Musikens entreprenörer tjänade stora pengar på Mozarts verk, medan han själv hankade sig fram i Wien. Ett musikaliskt geni som inte kunde leva av sin musik. Han hade ingen upphovsrätt.

Bernkonventionen
Först 1886 fick upphovsrätten och dess värde internationellt erkännande genom Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk, genom åren kompletterad och reviderad ett antal gånger, senast i Stockholm 1967 och i Paris 1971. Bernkonventionen innebär att anslutna länder förbundit sig att genom nationell lagstiftning på ett relevant sätt skydda upphovsmannens rätt att ensam förfoga över sitt verk. Konventionsländerna rekommenderade också en gemensam skyddstid och gemensamma undantag från skyddet, exempelvis myndigheters handlingar.

Tryckpressar
Gutenbergs tryckeritecknik utvecklades genom åren. Under 1400-talet gavs 15 boktitlar ut i Sverige, under de första tre fjärdedelarna av 1900-talet över tio miljoner titlar. Trots det var upphovsmannens kontrollmöjligheter tämligen goda. Tryckpressar var dyra och skulle aldrig kunna bli var mans egendom. Spridningen av böcker, tidningar och tidskrifter var också rimligt överblickbar. Andra sätt att framställa exemplar kunde vara billiga men var inte särskilt effektiva. Hektografen, duplikatorn och stencilapparaten kunde inte konkurrera med tryckeriet.

Fotokopiatorn
Runt 1970 kom revolutionen: Fotokopiatorn. Med den kunde vem som helst framställa kopior av i vart fall text, senare även bilder. För att fånga in och lagligen möjliggöra kopiering för undervisningsändamål bildade ett antal upphovsrättsorganisationer, däribland Journalistförbundet, föreningen BONUS för att samla in och fördela kopieringsersättningar. Senare bildades även föreningen Presskopia för motsvarande verksamhet bland företag, organisationer och myndigheter.

Radio och TV
På 1920-talet kom radio och på 1950-talet kom TV, nya möjligheter att sprida verk. I radio som musik, uppläsningar av litterära verk, radioteater, referat, vetenskapliga föredrag, i TV ävensom filmverk av olika slag. Nya spridningsmöjligheter, alltså, men också nya sätt att olovligen nyttja skyddat material genom spela in på magnetband, kopiera och saluföra. När det gäller film och musik står stora värden på spel, inte i första hand för upphovsmännen utan mer för producenterna. Förmodligen därför finns ett väl utvecklat kontrollsystem. Öppen handel med olagligt kopierade produkter inte särskilt vanlig i den del av världen som omfattas av internationella konventioner.

Digitalt format
Privat byteshandel är däremot vanlig, såväl vad gäller filmer på video som musik och dataspel på hembrända CD-skivor. Internet är den senaste stora informationsrevolutionen. Här kan vem som helst sprida vad som helst gratis och utan eget ansvar. Hur ska vi då kunna ha kontroll över vårt upphovsrättsligt skyddade material? Olaglig användning – stöld eller intrång – är det närmast omöjligt att värja sig mot i förväg. Det måste beivras i efterhand, om inte kodning och märkning kan ge tillräckligt skydd. Den lagliga användningen går fortfarande att kontrollera. Det går genom tydliga avtal med den som först får rätten att nyttja materialet, arbetsgivare eller uppdragsgivare. Det går att göra klart var gränsen går. Det går att tala om: Detta tillåter jag, detta tillåter jag inte. Det går att tala om vilken användning som är kränkande för dig som upphovsman. Det gör man genom avtal.

Taggar: upphovsrätt