Vad innebär upphovsrätt?

Äganderätten till det verk som skyddas finns alltid hos den upphovsperson som skapat verket, vilket kan vara exempelvis en text eller en bild. Äganderätten ligger inte hos medieföretaget, om inte materialet senare tillkommer medieföretaget genom avtal, skriftligt eller muntligt. Material kan därför överlåtas eller upplåtas för användning till medieföretaget, något som till exempel sker i varierande grad i kollektivavtal och andra avtal.

Det krävs en viss verkshöjd, alltså originalitet, för att verket ska få ett upphovsrättsligt skydd. Det som skyddas är alltid den utformning som exempelvis en journalist har gett en text. Idéer, nyheter eller faktauppgifter som framkommit genom research skyddas inte av upphovsrätt.

Den som i någon form bearbetar ett material, genom att översätta det till ett annat språk, genom att redigera om eller korta ner det eller genom att omarbeta originalet på annat sätt, får upphovsrätt till sin prestation i egenskap av bearbetare. Även för bearbetningar gäller krav på verkshöjd. Men den här formen av upphovsrätt för bearbetaren kan bara utövas under förutsättning av originalförfattarens godkännande. En sådan upphovsrätt kan bara utövas av de båda gemensamt. Om bearbetningen däremot är så omfattande att den blivit en rewrite (det lagen kallar ett nytt och självständigt verk) har originalförfattaren inte längre någon rätt till verket.

Konstnärliga och litterära verk skyddas enligt upphovsrättslagen av en ensamrätt under en tidsrymd av 70 år efter upphovsmannens död, vissa fotografier har skydd 50 år från det bilden togs. Det betyder att den eller de som skapat verket har ensamrätt att förfoga över dem, dock finns det krav på verkshöjd. Det betyder att enbart skapelser som är originella och självständiga skyddas. En prestation ska inte kunna ha utförts av två eller flera personer oberoende av varandra. Korta nyhetsmeddelanden som mindre notiser, är till exempel inte skyddade. I Sverige är kravet på verkshöjd relativt lågt ställt. Information från verkligheten skyddas inte av upphovsrätten, eftersom det inte är något som skapats. Där finns ingen upphovsperson.

 

Man kan säga att det finns två delar av upphovsrätten, förfoganderätten och den ideella rätten, även kallad droit moral.

 

Förfoganderätt

Förfoganderätten innebär att upphovspersonen, eller den som förvärvat rätten från upphovspersonen, har ett principiellt monopol, en ensamrätt, att förfoga över verket. Bara upphovspersonen kan tillåta andra att använda verket. Förfoganderätten eller användningsrätten innebär att upphovspersonen kan avtala med ett medieföretag om att det skyddade materialet får användas på ett visst sätt, som regel mot ersättning. Denna rätt innebär också att upphovspersonen eller annan ägare av rätten kan gå till domstol och stämma den som otillåtet använder det som skyddas av upphovsrätten. De allra flesta förhandlingar och ärenden kring upphovsrätt handlar om den här delen av upphovsrätten.

 

Förfogandena är följande:

1. Mångfaldigande, till exempel kopiering av en tidning

2. Visning, till exempel förevisning av en skulptur på en utställning

3. Spridning, till exempel utdelning eller försäljning av tidningar

4. Offentligt framförande, till exempel uppspelning av radioprogram i etern eller framförande av musik på allmän plats eller i en konsertlokal

Förutom de här undantagen finns det i upphovsrättslagens kapitel 2 ytterligare ett antal undantag från den principiella ensamrätten.

 

 

Ideell rätt

Ideell rätt (droit moral) kan till skillnad från förfoganderätten inte överlåtas som en handelsvara. Det beror på att den ideella rätten är förknippad med den som skapat verket. En upphovsperson kan bara göra sig av med den ideella rätten genom att i testamente förordna om hur rätten ska utövas efter hens död, eller under livstiden i viss begränsad omfattning förpliktiga sig att inte göra den ideella rätten gällande. Det senare kan bara ske om det gäller en konkret användning av verket, som när en författare godkänner att en bok omarbetas till film.

En grundprinciperna inom den ideella rätten är att det som skyddas av upphovsrätten inte får användas så att det kränker upphovspersonen i hens egenskap av att vara upphovsperson. En sådan kränkning kan handla om att texter, bilder, översättningar, radio- eller tv-program inte får förvanskas, eller användas i kränkande sammanhang, till exempel i reklam, eller användas utan att upphovspersonens namn anges.

 

Den ideella rätten består av:

1. Förbud mot att ändra eller bearbeta ett verk på ett kränkande sätt

2. Förbud mot att tillhandahålla verk i ett kränkande sammanhang

3. Krav på att upphovspersonen ska anges, i regel med namn, då exemplar framställs av verket eller då det görs tillgängligt för allmänheten

 

Särskilt om fotografier

Tanken är att i princip alla prestationer som har verkshöjd ska rymmas inom begreppet konstnärliga och litterära verk. Föreskrifterna i kapitel fem skyddar ett antal prestationer, vanligen kallade närstående rättigheter, trots att de inte definieras som konstnärliga eller litterära verk. Fotografiska bilder som inte uppnår verkshöjd har en fördel i förhållande till andra prestationer som inte uppfyller kravet, eftersom också de ges ett särskilt skydd i kapitel fem. När ett fotografi uppnått verkshöjd och betraktas som ett konstnärligt och litterärt verk gäller upphovsrättsskyddet i 70 år efter upphovsmannens död. När ett fotografi inte uppnått verkshöjd är skyddstiden istället 50 år räknat från den tidpunkt som bilden togs. Skyddet för de fotografier som inte är verk är inte heller lika omfattande, när det gäller andras beskärning eller bearbetning av bilderna. Bearbetas en bild som inte har verkshöjd jämställs effekten med den vid en rewrite. Bearbetaren anses ha åstadkommit något nytt och det krävs inte tillstånd från den som ursprungligen åstadkom förlagan. Även radio- och tv-program är närstående rättigheter (vid sidan av att det också kan vara litterära eller konstnärliga verk). Rättsskyddet för programmen som närstående rättigheter gäller även det som det närstående rättsliga skyddet för fotografier, 50 år från det att programmet framställdes.

Senast ändrad 18 mars 2020