Meddelarfrihet

Meddelarfrihet innebär en rätt att meddela uppgifter i vilket ämne som helst för offentliggörande till grundlagsskyddad media.

Alla har meddelarfrihet – rätten att vända sig till media och lämna uppgifter. Alla har också anonymitetsskydd, som innebär att den som tar emot ett tips inte får avslöja källan om han eller hon vill vara anonym. Det allmänna får inte efterforska vem som lämnat uppgifter (efterforskningsförbudet) och inte heller straffa den som lämnat uppgifterna (repressalieförbudet). Denna samling av regler som ska skydda uppgiftslämnaren brukar kallas meddelarskydd.

Offentligt anställda

För den som är anställd i offentlig sektor innebär meddelarskyddet en extra trygghet. Arbetsgivaren får inte fråga vem som lämnat uppgifter till media och inte heller straffa en anställd som vänt sig till media med uppgifter.

Vilka omfattas av rätten att meddela och offentliggöra uppgifter?

Meddelarskyddet gäller för anställda på:

  • statliga myndigheter,
  • kommunala myndigheter,
  • kommunala bolag som kommunen har ett avgörande beslutanderätt över,
  • verksamheter som finns upptagna i bilagan till Offentlighets- och sekretesslagen.

Meddelarskyddet gäller inte:

  • statliga bolag,
  • privat verksamhet i övrigt.

Privatanställda i offentligt finansierad verksamhet

OBS! Den 1 juli 2017 träder en ny lag i kraft. Den innebär att privatanställda inom offentligt finansierad vård, skola och omsorg kommer att omfattas av meddelarskydd. Mer information om den nya lagen finns i propositionen (regeringen.se).

Vad innebär rätten att meddela och offentliggöra uppgifter?

Som framgår är det en rättighet – ingen skyldighet.

Förenklat kan man säga att en tjänsteman har rätt att läsa ur en hemlig handling under förutsättning att det är ägnat för publicering. Det är alltså en exklusiv rättighet, en säkerhetsventil, där syftet är att få uppgiften publicerad på något sätt. Antingen kan tjänstemannen själv skriva om det eller lämna uppgiften till en journalist. 

När gäller den här rätten?

Det framgår av offentlighets- och sekretesslagen (OSL).

OSL är uppdelad i olika kapitel allt efter olika verksamhet - exempelvis skola, hälsovård, ekonomiska förhållanden med mera. Varje sådant kapitel avslutas med en särskild paragraf som heter just rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Huvudregeln är att rätten gäller. I paragrafen är undantagen uppräknade. Då gäller istället sekretess. 

I OSL avdelning VII, 44 kapitlet finns ytterligare undantag från rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Det gäller bland annat rikets säkerhet, beredskapsåtgärder, yrkesverksamhet inom sjukvårdens områden samt postbefordran.

Den tjänsteman som trots undantaget från rätten att lämna och offentliggöra uppgifter ändå lämnar en sådan uppgift, begär i princip tjänstefel och bryter mot lag. 

Till det här är knutet ett så kallat efterforskningsförbud, det vill säga att en myndighet inte får försöka forska efter den som utnyttjat den här rätten.  

 

Vill du veta mer – kontakta Tove Carlén, jurist och ombudsman, tc@sjf.se eller 070-267 65 77

Taggar: meddelarfrihet

Meddelarfriheten framgår av Tryckfrihetsförordningen 1 kapitlet,
1 §, 3 stycket:

"Det skall ock stå envar fritt att, i alla de fall då ej annat är i denna förordning föreskrivet, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till författare eller annan som är att anse som upphovsman till framställning i skriften, till skriftens utgivare eller, om för skriften finnes särskild redaktion, till denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter."