Frågor och svar om nya visselblåsarlagen

Här har vi samlat några frågor och svar om den nya visselblåsarlagen.

Vad innebär den nya visselblåsarlagen i korthet?

  • Sverige har redan en lag för att skydda visselblåsare, men den ersätts nu av en ny visselblåsarlag som träder i kraft 17 december 2021 och utgår från ett EU-direktiv.

  • All privat och offentlig verksamhet omfattas.

  • Nya visselblåsarfunktioner för rapportering av missförhållanden inrättas. Alla arbetsgivare med fler än 50 anställda kommer att behöva införa interna visselblåsarfunktioner (så kallade interna rapporteringskanaler).

  • Det ska även finnas möjlighet för arbetstagare att slå larm till en statlig myndighet (så kallade externa rapporteringskanaler). Regeringen har utsett ett trettiotal myndigheter som måste upprätta externa visselblåsarkanaler, till exempel Arbetsmiljöverket, Finansinspektionen och Skatteverket.

  • Privata arbetsgivare som har mellan 50 och 249 arbetstagare kan dock dela rapporteringskanaler med andra. För dessa företag gäller att den interna rapporteringskanalen ska vara klar i december 2023. Företag med minst 250 anställda ska ha sin interna rapporteringskanal på plats senast 17 juli 2022.

  • Arbetsmiljöverket är utsett till tillsynsmyndighet vad gäller företagens rapporteringskanaler, någon sådan tillsyn har tidigare inte funnits.

Hur påverkar lagen mig som jobbar i mediebranschen?

För den som arbetar inom mediebranschen är det viktigt känna till vad som gäller för visselblåsare i och med den nya lagen. Att lagen omfattar all privat och offentlig verksamhet. Det är även viktigt att känna till att den nya visselblåsarlagen inte slår ut det grundlagsstadgade meddelarskyddet. Den som offentliggör eller meddelar uppgifter för publicering i grundlagsskyddad media har meddelarskydd. För den som vill larma anonymt kan det därmed vara säkrare att vända sig till en journalist än att använda de nya rapporteringskanalerna som den nya lagen etablerar.

Hur ställer sig Journalistförbundet till den nya lagen?

Det är positivt att en bredare personkrets omfattas av lagens skydd och tröskeln för att få skydd blir lägre. Det innebär att lagen numera även i omfattar arbetssökande, volontärer, egenföretagare, praktikanter, personer i företagsledning och verksamma aktieägare i ett bolag. Dessutom omfattas personer som arbetar hos underleverantör och entreprenörer.

Ett problem är att lagen är mycket komplex och svår att tyda och därför skapar ett behov av massiva utbildningsinsatser. Detta eftersom det kan stå både arbetsgivare och arbetstagare dyrt om man inte känner till de nya reglerna. En myndighet bör få i uppdrag att, i samråd med partsorganisationerna på arbetsmarknaden, koordinera en bred utbildningsinsats när det gäller de rättigheter som följer av den nya lagen och i det sammanhanget även vara tydlig med att lagen inte inskränker några av de rättigheter som följer av grundlag eller annan lag. Vi hoppas politikerna tar sitt ansvar och ser det angelägna i att få till en bred utbildningsinsats.

Ett annat problem är att om man gör fel enligt den nya lagen så får man inget skydd. Det är komplicerat, du måste göra fler bedömningar i flera led, det finns risk att man gör fel och man kanske drar sig för att larma. Tidigare var det svårt att göra fel för det fanns inte något sätt som var rätt. Om du tidigare pratade med din chef gjorde du rätt, nu ska du använda dig av larmkanalerna och din chef måste tala om för dig hur du ska göra.

Ett tredje problem är att den otydlighet som nu uppstår i förlängningen kan leda till att färre vågar visselblåsa och larma framöver. För att minimera risken för att den nya lagstiftningen på grund av dess komplexitet leder till att färre väljer att larma om missförhållanden behöver den nya lagen kompletteras med en bred utbildningsinsats.

Tillsammans med andra pressfrihetsorganisationer hade vi en förhoppning att Sverige med sin tradition av att värna yttrandefriheten skulle implementera direktivet på ett sätt som höjde ribban och gav ett starkare visselblåsarskydd än vad som föreskrivs i direktivet.

Vad händer med meddelarskyddet?

För den enskilde individen kan det verka som att lagen står i konflikt med det grundlagsskyddade meddelarskyddet, men så är inte fallet. Den nya visselblåsarlagen slår inte ut meddelarskyddet. Den som offentliggör eller meddelar uppgifter för publicering i grundlagsskyddad media har även meddelarskydd framöver.

Meddelarfriheten ger ett långtgående skydd för privatanställda, arbetslösa och offentligt anställda från ingripanden från det allmänna. Efterforskningsförbudet innebär att det allmänna inte får bedriva efterforskning om vem som lämnat uppgiften. Det allmänna får heller inte vidta repressalier mot uppgiftslämnare.

Förbudet mot efterforskning och repressalier har utsträckts till att gälla privata arbetsgivare inom vård, skola och omsorg som finansieras med allmänna medel. Bestämmelserna om meddelarskydd fungerar som ett paraply även för privatanställda.

Meddelarskyddet ger ett särskilt skydd som består av flera delar. Dessa är bland annat meddelarfriheten, rätten till anonymitet, efterforskningsförbudet och repressalieförbudet. Reglerna om meddelarskyddet finns både i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Meddelarfriheten innebär att det är fritt att lämna uppgifter i vilket ämne som helst för publicering i media. Det olyckligt att lagen ska tillämpas även av myndigheter. Det kommer att skapa förvirring och riskera att anställda tror att de måste använda visselblåsarlagen istället för eller innan de med skydd av meddelarfriheten lämnar uppgifter till medierna.

Genom meddelarskyddet har svensk lagstiftning en stark tradition att skydda den som larmar om ett missförhållande via media. Alla i Sverige har rätt att anonymt kontakta en journalist på en redaktion med ansvarig utgivare, om man vill lämna uppgifter avsedda för publicering. Det är den journalist som tar emot uppgifterna som har en personlig skyldighet att inte röja källan offentligt. Om källan röjs kan det leda till att journalisten döms till fängelse.

Har jag som journalist meddelarskydd?

Journalister är oftast privatanställda och har därmed ett svagare meddelarskydd. Företag är inte förhindrade att ingripa mot den som lämnat uppgifter till medier. Som privat anställd får du lämna uppgifter till media och vara anonym – men du skyddas inte av efterforskningsförbudet. Med stöd av lojalitetsplikten i anställningen kan arbetsgivare vidta repressalier mot anställda som kritiserat företaget offentligt eller läckt uppgifter till medier. Det gäller även i statligt ägda bolag. En privat arbetsgivare får med andra ord försöka ta reda på vem som läckt. Som anställd behöver du se upp med lojaliteten med arbetsgivaren, den går i vissa fall före din meddelarfrihet.

Den nya visselblåsarlagen omfattar all privat och offentlig verksamhet, även medieföretag och journalister.

Det står var och en fritt att meddela uppgifter i vilket ämne som helst i syfte att de ska göras offentliga i en tryckt skrift (meddelarfrihet). 
Det står också var och en fritt att anskaffa uppgifter i vilket ämne som helst i syfte att göra dem offentliga i en tryckt skrift eller att meddela uppgifter som avses i första stycket (anskaffarfrihet). 

(1 kap. 7 § första och andra stycket tryckfrihetsförordningen)

Senast ändrad 17 december 2021