Kulturjournalist

Direkt efter gymnasiet ville Greta Thurfjell jobba på Nöjesguiden, och då fick hon det. Sedan ville hon jobba på DN Kultur, och det gick också vägen. Trots att hon missade jobbintervjun med kulturcheferna.

Vad är det bästa med ditt jobb?

– Att alla är så kunniga. Det är väldigt roligt när alla kan så extremt mycket om sina områden, och är så villiga att dela med sig av sina kunskaper. Jag har lärt mig otroligt mycket av att vara här.

– Att vara på en plats där det finns en enorm mängd samlad kunskap om just det som jag är intresserad av, det är så värdefullt. Tjänsten är väldigt fri också; ena dagen skriver jag en krönika, nästa dag skriver jag åtta notiser om roliga saker som har hänt på internet och nästa dag skriver jag en lång text om Twin Peaks. Det är väldigt öppet och jag får styra mycket själv.

Det är väldigt öppet och jag får styra mycket själv.

– Jag tror att de som jag jobbar med är glada för att jag kommer lite från ett annat håll, en annan generation, och är påfallande mycket yngre än många andra som jobbar här. De kan tycka typ att ”Ja vad kul, den där grejen hade inte vi kommit på för vi är 20 år äldre och har inte den kollen på internet.”

Hur hamnade du här?

– Jag jobbade på Nöjesguiden. När jag hade varit där i tre år började jag känna att det var dags att göra något annat och mejlade Åsa Beckman. Skrev att de gärna fick ha mig i åtanke om de fick någon öppning.

– Först fanns det bara något kort vikariat, och jag ville inte säga upp mig från mitt fasta jobb för det – men i höstas blev en plats på DN Kultur ledig.

Greta Thurfjell inledde dock med en dundertabbe. Hon missade sin första jobbintervju med kulturcheferna på DN. Hon var mitt uppe i en lämning på Nöjesguiden och plötsligt ringde de och frågade var hon var.

– Jag hade helt glömt bort det för att jag var i full färd med att skicka tidningen. Men det gick bra ändå, vi bokade ett nytt möte och sedan fick jag jobbet.

Vad har du för utbildning?

– Jag har ingen journalistutbildning. Efter gymnasiet ville jag jobba på Nöjesguiden och när jag såg att de sökte praktikanter ansökte jag och fick en tre månader lång praktik. På helgerna jobbade jag extra på en barnteater. Efter det fick jag fast jobb på redaktionen.

– Jag skulle inte vilja vara nyhetsjournalist. Det är nog därför jag inte har känt mig så lockad av en journalistutbildning. Jag är så glad för att jag har fått göra bara sådant som jag verkligen vill göra. Till exempel skriva om en tv-serie jag gillar eller bara hitta på något annat kul.

Varför ville du bli journalist?

– De känns töntigt att säga det, för alla säger det, men jag har liksom alltid velat bli det. Sedan jag lärde mig läsa och skriva. Och jag har alltid varit intresserad av kultur – litteratur, film, tv, musik … Det föll sig ganska naturligt att det var det som jag ville hålla på med. Jag har också bloggat väldigt länge, ända sedan jag var liten. Alltid skrivit. På gymnasiet var jag chefredaktör på skoltidningen.

När kände du att du var journalist på riktigt?

– Det gör jag nog fortfarande inte. Jag har fortfarande väldigt svårt att förstå att jag är det, när folk säger det till mig. Typ som när ni ville göra en sådan här intervju – varför skulle ni vilja prata med mig, ha ha?

Jag har fortfarande väldigt svårt att förstå att jag är journalist.

– Jag tror att det har mycket att göra med att allt liksom bara har hänt. Jag har inte utbildat mig till journalist och inte haft någon tillvänjningssträcka, utan jag bara ”Det vill jag göra!” och så gjorde jag det. Sedan ”Nu vill jag vara där!” Och så hände det också. Det har varit nästan genant lite motstånd.

Så du tycker att det har varit för lite motstånd?

– Kanske inte för lite, he he. Jag är väldigt glad att det har varit så lite motstånd. Men det gör kanske att det samtidigt är lite svårt att anpassa sig, jag vet inte.

Hur ska man göra för att få ditt jobb?

– Det är viktigt att man verkligen vill och att man har ett intresse.

– Det finns ju väldigt nischade delar av journalistbranschen, man kanske till exempel har ett stort odlingsintresse. Man måste inte nödvändigtvis tänka att man ska bli Den Stora Murveln. Man kanske hellre vill skriva om poesi. Det är inte lika lätt att få ett jobb där man bara skriver om poesi, men jag tror att det i slutändan blir bättre om man nu kan välja att göra det.

Är det något med yrket som har överraskat dig?

– Jag blir överraskad hela tiden, det är så kul att se hur arbetet fortgår på en sådan här stor redaktion. Och så blir jag nästan chockad varje dag för att det kommer en tidning. Wow, tänk att man gör hela den här tidningen varje dag, och så är jag involverad i den!

Wow, tänk att man gör hela den här tidningen varje dag, och så är jag involverad i den!

– När jag kom hit blev jag också överraskad och imponerad av att folk är så otroligt trevliga och vänliga på min redaktion. Det finns en bild av att en del journalister kan vara inbundna och svåra att ha att göra med.

– När man kommer in så här som ung tjej kan man tro att folk kan tänka att ”Oj nu kommer hon här och är inkvoterad och ska ta över våra ansvarsområden”. Det var ju inte min intention, och det var heller inte det bemötande jag fick – utan tvärt om så var det mer som att ”Åh, äntligen kommer det någon som vet något om internet!” Det var jättetacksamt och kul.

Har du några journalistiktips?

– Fokusera på det som du brinner för eller är engagerad i. Det blir väldigt mycket roligare då. Det här är ju ett jobb som man förhoppningsvis inte väljer om man inte tycker att det är kul och meningsfullt.

– Skriv mycket! Jag skrev ju jättemycket innan jag blev publicerad på riktigt, bara la upp på någon gammal blogg och så där. Det är viktigt att man bara håller på.

– Läs journalister och författare som du gillar och beundrar och lär dig av dem.

Om du inte var journalist, vad skulle du vara då?

– Lärare kanske. Det har jag alltid tänkt, att om det går dåligt så kan jag bli det. Jag är också väldigt intresserad av universitetsvärlden, eftersom jag aldrig satt min fot i den.

Senast ändrad 3 januari 2022