Foto: Martin Ruetschi/TT

Debattartikel om copyrightdirektivet: Ställ krav på nätjättarna!

Publicerad 22 mars 2019

Det finns en bred politisk enighet om att värna upphovsrätten, det fria ordet och den seriösa journalistiken. Det är något som i princip alla svenska politiker ställer sig bakom. Därför är det med stor förvåning och förundran vi ser hur flertalet av de svenska ledamöterna i Europaparlamentet den senaste tiden valt att motarbeta exakt detta.

Det gäller det omdiskuterade copyrightdirektivet. Drivkrafterna bakom direktivet är flera såsom att öka allmänhetens tillgång till digitaliserade kulturarv, förbättra distansundervisningen samt stärka kulturskaparnas position vid tecknande av avtal. De förslag som fått mest kritik i den allmänna debatten handlar om att styra om penningflöden från de stora nätjättarna Google och Facebook till kulturskapare, utgivare, författare och journalister.

Världens största musiktjänst Youtube har på kort tid blivit en fantastisk kanal för musikskapare att nå ut med sin musik och för konsumenter att enkelt och billigt kunna ta del av den. Samtidigt har ersättningarna för musiken som konsumerats på delningstjänsterna legat på en annan, väsentligt lägre nivå, än för streamingtjänster som exempelvis Spotify. Det är ett kryphål i nästan 20 år gammal lagstiftning som skapat denna obalans på marknaden.

Tittar man på läget för bildskaparna blir behovet av modernisering än tydligare. Till exempel behöver Hallands konstmuseum betala ersättning för de bilder de publicerar på nätet samtidigt som de stora nätjättarna går fria.

Parallellt ser vi hur tidningsmarknaden förändrats i grunden. Något måste göras åt den pågående utvecklingen mot att stora, multinationella aktörer tar en allt större del av annonsintäkterna utan att återinvestera dem i innehållsproduktion. Den utgivarrätt som föreslås i direktivet ger förutsättningar för tidskrifter och tidningar, som betalar för kvalitetsjournalistik, att kunna skydda och kapitalisera på sina investeringar i en digital tid. Därmed skapas rätt premisser för att säkerställa tillgången på kvalitetsjournalistik.

Mot bakgrund av detta har alltså EU-kommissionen föreslagit en modernisering av upphovsrätten för att stärka kulturskaparna samt publicisterna och journalisternas ställning i förhållande till nätjättarna.

Hur har dessa välbehövliga reformer mottagits av de svenska EU-parlamentarikerna? Med ett tvivel utan dess like.

En ledamot har i svensk nationell tv hävdat att istället för moderniserad upphovsrätt behöver kulturbranschen utveckla affärsmodeller och i samma andetag pekat på Spotify som förebild. Det visar på en djup okunnighet om frågan, en grundbult i direktivet är att Spotifys och Youtubes affärsmodeller ska kunna verka sida vid sida, men på mer rättvisa marknadsvillkor.

Andra ledamöter har hävdat att stärkta villkor för lokaltidningarna och journalisterna i själva verket kommer att skada branschen, trots att en enig bransch är extremt tydlig med att detta är välavvägda och nödvändiga reformer för att styra upp den skeva maktbalansen som finns idag i relation till Google och Facebook.

Vissa ledamöter har hävdat att direktivet kringskär yttrandefriheten. Detta trots att kulturskapare, publicister och fackförbund för journalister över hela Europa är eniga i att direktivet inte innebär några sådana problem. Återigen väljer man att ignorera just de grupper som stått upp för och byggt upp yttrandefriheten som vi känner den. Varför skulle Google, som har ett uppenbart egenintresse av att fortsätta slippa betala för sin användning av tidningsmaterial, vara den som ses som sanningsvittne i yttrandefrihetsfrågor? 
 
Youtubes vd menar att det senaste kompromissförslaget kommer skada de som skapar kultur. Det är så långt ifrån sanningen man kan komma. Varför skulle världens enade kulturskapare i så fall arbeta frenetiskt för att direktivet ska bli verklighet? Varför skulle vd:n för Youtube vara mer trovärdig i sin konsekvensanalys än kulturskaparna själva?

Vad har vd:n för Youtube för intresse i frågan då? Jo, hon motarbetar direktivet eftersom hon vet att dess syfte är att styra om penningströmmar och rätta till en skev maktbalans. Det är vare sig konstigt eller fel, så fungerar marknadsekonomi och påverkansarbete. Däremot är det både konstigt och fel att svenska politiker med hull och hår köper nätjättarnas argumentation och problembeskrivning och på punkt efter punkt verkar anse sig veta bättre än de grupper som faktiskt lever med frågorna varje dag.

Detta har lett till att vi idag har den olyckliga situationen att en majoritet av de svenska parlamentarikerna i EU, till skillnad från många av sina kollegor i Europa, kategoriskt har motsatt sig förslaget. De svenska politikerna använder halmdockor och överdrifter för att kritisera direktivet, istället för att ta itu med de akuta problem som kommissionen pekar på. På ena sidan står en enad bransch som under lång tid efterfrågat modernisering, på andra sidan politiker som rapar upp nätjättarnas argument ord för ord. Man ska inte underskatta det förtroendetapp och den klyfta som just nu växer fram mellan dessa grupper. Det är hög tid för våra svenska beslutsfattare i EU att ta sitt ansvar och välja rätt väg framåt.

Säg JA till upphovsrätten!

Eva Gedin, ordförande Svenska Förläggareföreningen
Ulrika Hyllert, ordförande Svenska Journalistförbundet
Alfons Karabuda, ordförande Skap  
Helle Klein, ordförande Sveriges Tidskrifter
Grethe Rottböl, ordförande Författarförbundet

Debattartikeln publicerades i Dagens Arena 22 mars 2019 

 

Senast ändrad 22 mars 2019