Av säkerhetsskäl kunde personen inte medverka med namn och bild. Efter framträdandet ställde vi några frågor.
Situationen för belarusiska medier har utvecklats i katastrofal riktning efter presidentvalet i augusti 2020. Det massiva förtrycket och de kraftfulla attackerna från statliga aktörer tycks inte minska. Hur verkar BAJ för att ge hopp och motivera journalister att fortsätta sitt arbete i denna mörka tid?
– Först vill jag säga att det har varit en stor utmaning för BAJ som organisation att plötsligt befinna oss i en ny verklighet, efter att myndigheterna stängde ner oss totalt i slutet av augusti 2021. Det är nästintill omöjligt att vara verksam som journalist i Belarus, och många av våra medlemmar har lämnat landet och har ingen stadig plattform att stå på. Vi vill stärka dem och har börjat starta informella nätverk i olika länder, där de ska kunna erbjudas långvarigt stöd och kontakt. De har stort behov av juridisk rådgivning, och vägledning kring hur man blir verksam som journalist i ett nytt land.
Du vittnar om en förfärlig situation för journalister och medier i Belarus. Vad kan Journalistförbundet göra för att ge stöd och visa solidaritet med journalister i Belarus?
– Vi har redan känt att vi har Svenska Journalistförbundets stöd, och solidariteten betyder mycket för oss. Det är viktigt för oss att få känna att vi alla tillhör samma mediafamilj. Många belarusiska journalister som tidigare varit anställda men nu tvingats lämna landet börjar rikta in sig på frilans – och de kan lära sig mycket av svenska frilansar. Vi uppskattade till exempel verkligen samarbetet med Frilanshandboken, som hjälpt oss genom att göra handboken tillgänglig och anpassad för belarusiska journalister.
– Kanske kan man även komma på något bra sätt att hjälpa de fängslade journalisternas familjer, till exempel erbjuda någon form av psykosocialt stöd.
– Det finns också saker som enskilda medlemmar skulle kunna hjälpa till med, till exempel att erbjuda husrum till journalister som inte längre kan stanna i Belarus. Jag själv fick den möjligheten, att komma till Sverige och bo några veckor i en lånad lägenhet. Jag hade varit på resande fot så länge och att äntligen få stanna upp och få andrum var verkligen vad jag behövde. Jag kunde ta promenader, slappna av – och hitta fokus igen. Att ha kontakt med, och få hjälp av, just en annan journalist var värdefullt.
Vad kan Sveriges regering och andra svenska aktörer göra för att ge konkret stöd och visa solidaritet med journalister i Belarus?
– Nu när det har gått ett tag kan det uppstå viss trötthet, men jag önskar att de inte glömmer vår situation. Det råder i stort sett straffrihet för brott mot journalister i Belarus nu. Sverige borde vara mer aktivt i att begära ett slut på förtrycket. Svenska företag borde också markera, det är blodspengar de tjänar i Belarus nu.