Utredningen ”Ökad trygghet för visselblåsare” SOU 2020:38 innehåller förslag på hur EU:s visselblåsardirektiv ska införas i svensk rätt. Utredningen föreslår att den nuvarande visselblåsarlagen upphävs och ersätts av en ny lag.
Journalistförbundet har under arbetet med vårt remissvar varit i kontakt med organisationer som arbetar med pressfrihet och visselblåsarskydd i Europa. Det är tydligt att det fanns en förhoppning om att Sverige – med vår tradition av att värna yttrandefriheten – skulle implementera direktivet på ett sätt som höjde ribban och gav ett starkare visselblåsarskydd än vad som föreskrivs i direktivet. I stället har vi och andra organisationer som arbetar med dessa frågor tvingats konstatera att utredningens förslag tvärtom innebär att det svenska visselblåsarskyddet monteras ner på flera punkter.
Allvarlig kritik på flera punkter
Utredningen har skickats på remiss till flera svenska organisationer som jobbar med yttrandefrihetsfrågor. Remisstiden gick ut i fredags. Journalistförbundet riktar i sitt remissvar allvarlig kritik mot flera av utredningens förslag. Bland annat när det gäller dessa punkter:
- Rätten att lämna uppgifter till media
Mest problematiskt ur pressfrihetssynpunkt är hur utredningen föreslår att artikel 15, det vill säga rätten att offentliggöra uppgifter, ska implementeras. I den nuvarande visselblåsarlagen räcker det med att en visselblåsaren slagit larm internt utan att det vidtas åtgärder för att personen ska få gå till media. Men med det nya förslaget kommer det att krävas att visselblåsaren slår larm internt och externt (eller bara externt) utan att det vidtas åtgärder för att personen ska få gå till media.
Journalistförbundet avstyrker utredningens förslag till implementering av artikel 15. Journalistförbundet förutsätter att regeringen i det kommande lagstiftningsarbetet lägger fram ett nytt förslag som tillvaratar de rättigheter som arbetstagare redan har idag i och med visselblåsarlagen – och som inte får Sverige att framstå som ett land som saknar ambitioner på pressfrihetsområdet.
Journalistförbundet vill i sammanhanget påminna om att syftet med direktivet och den svenska visselblåsarlagen är att oegentligheter ska kunna avslöjas och att företags och myndigheters verksamheter ska förbättras. Det är dessa positiva samhällseffekter som ett stärkt visselblåsarskydd i förlängningen är tänkt att skapa. Urholkar vi rätten att offentliggöra uppgifter på det sätt som utredningen föreslår försämrar vi inte bara möjligheterna för journalister att bedriva undersökande journalistik – vi missar också chansen till att utveckla samhället till det bättre.
- Meddelarskyddet undergrävs
Journalistförbundet har under hela processen med att ta fram ett direktiv som bygger på särskilda visselblåsarkanaler påpekat att förslaget urholkar meddelarskyddet. Det är ett faktum att rapporteringskanalerna kommer att göra att de anställda tror att de i första hand ska lämna uppgifter på det sättet även om de omfattas av meddelarskydd. Enligt Journalistförbundet behöver utredningens förslag omarbetas på vissa punkter för att tydliggöra att meddelarskyddet alltid går före den nya visselblåsarlagen. Detta gäller inte minst meddelarskyddet på den privata sidan, vilket är en fråga som utredningen knappt tittat på trots att det riskerar att uppstå tillämpningsproblem eftersom meddelarskyddet på den privata sidan inte är grundlagsskyddat.
- Förhållandet till andra lagar
I den nuvarande visselblåsarlagens portalparagraf står det att ”Lagen inskränker inte det skydd som kan gälla på annan grund.” I den nya lagen föreslås motsvarande bestämmelse vara ”Om det i någon annan lag eller förordning finns bestämmelser som ger skydd för personer som rapporterar om missförhållanden eller om det på annan grund finns sådant skydd, inskränker denna lag inte detta skydd.” (1 kap, 3 §). Meddelarskyddet gäller inte bara den som slår larm om ”missförhållanden”, utan tvärtom har en anställd med stöd av meddelarskyddet rätt att meddela uppgifter i ”vilket ämne som helst” till media. Enligt Journalistförbundet bör det i den nya visselblåsarlagen tas in en generell regel om att lagen inte inskränker det skydd som kan gälla på annan grund på samma sätt som i dag finns i den nuvarande visselblåsarlagen.
- Anställdas visselblåsarskydd försämras kraftigt
Förslaget innebär att den gamla visselblåsarlagen upphävs och ersätts av den nya lagen. Det innebär i praktiken att det inte längre kommer att finnas något skydd för en anställd som tar upp ett missförhållande direkt med sin chef. Det kommer att finnas ett allmänt skydd för anställdas yttrandefrihet, men det tydliga lagstadgade skyddet som finns i den nuvarande visselblåsarlagen försvinner. Detta riskerar att leda till en tystnadskultur på arbetsplatserna när anställda, istället för att gå direkt till chefen, lämnar uppgifter till visselblåsarfunktioner som omfattas av strikta sekretessregler och tystnadsplikter.
- Vad som får rapporteras
Utredningens förslag utgår från direktivet på så sätt att det först och främst är överträdelser av vissa EU-rättsakter som visselblåsaren får rapportera om. Utöver det föreslår utredningen en ”slasktratt”. Här hamnar alla överträdelser av svensk rätt som inte regleras i de aktuella EU-rättsakterna. Detta formuleras som ett ”missförhållande som det finns ett allmänintresse av att det kommer fram” (1 kap, 2 §, 3 stycket). Enligt den nuvarande visselblåsarlagen krävs det att det är ett ”allvarligt missförhållande” för att visselblåsarlagen ska gälla. Det innebär att det ska handla om ett brott där det finns fängelse i straffskalan. Den föreslagna lydelsen ”Allmänintresse av att det kommer fram” kan ju låta som en bättre och vidare reglering, men av utredningen framgår det att det snarare är en väldigt snäv definitionen som avses. Detta innebär enligt oss en uppenbar försämring i förhållande till den nuvarande visselblåsarlagen.
- Ingen rätt att lämna ut handlingar
Utredningen menar att det inte bör finnas någon möjlighet att lämna ”hemliga handlingar” till visselblåsarfunktionerna. Utredningen jämför med meddelarskyddet som inte ger någon rätt att lämna handlingar till media. Enligt Journalistförbundet är det en jämförelse som haltar. Även om det kan verka logiskt i teorin är det i praktiken två helt olika saker. Rent konkret kommer det att leda till att visselblåsaren inte kan säkra bevis för det han eller hon påstår har hänt. Många av de avslöjanden som var bakgrunden till direktivet, till exempel ”Panama papers”, byggde just på läckta dokument. Utan dokumenten hade avslöjandena inte varit möjliga.
- Strikta sekretessregler
Enligt Journalistförbundet är direktivets bestämmelser om sekretess omotiverat långtgående. Det kan konstateras att de visselblåsarfunktioner som idag finns inom offentlig sektor, till exempel hos kommuner, inte omfattas av några särskilda sekretessbestämmelser. Enligt Journalistförbundet hade en sådan ordning varit att föredra eftersom det bättre stämmer överens med den tradition av offentlighet som finns inom svensk förvaltning. Mot bakgrund av att direktivet innehåller relativt strikta regler om sekretess kan Journalistförbundet inte helt avstyrka förslagen om sekretess. Journalistförbundet har dock vissa synpunkter på förslagen i utredningen.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att utredningen på flera punkter innehåller förslag som försämrar det visselblåsarskydd som redan finns i Sverige idag. Detta strider mot den non-regression-klausul (artikel 25) som finns i direktivet. Enligt den får genomförandet av direktivet under inga omständigheter utgöra skäl för att inskränka det skydd som redan finns i medlemsstaterna.
Hela utredningen kan du läsa här.
Journalistförbundets remissvar kan du läsa här.