Foto: Maskot/TT

Frågor och svar om upphovsrättsdirektivet

Publicerad 8 mars 2019

I EU-politiken diskuteras och beslutas det om det så kallade upphovsrättsdirektivet. Journalister berörs av direktivet på flera olika sätt. Journalistförbundets upphovsrättsjurist Olle Wilöf reder ut begreppen.

Vilka av direktivets artiklar berör journalistik i Sverige?
– Det är framförallt artiklarna 15, minus 18, transparenstriangeln (18, 19, 20) och i viss mån artikel 17.

Vad innebär artikel 15?
– Artikel 15 innebär att medieföretag kan kräva ersättning av internetjättarna. De skulle då bli tvungna att betala för textutdrag som de visar via sina plattformar.

Artikel 15 har kritiserats för att vara en ”länkskatt”. Är det en ”länkskatt”?
– Det stämmer inte att det skulle vara frågan om en skatt. Det handlar om pengar, en avgift, som internetjättarna ska betala via tecknade licenser till mediehusen. Det gäller textutdrag och inte visning av länkar.

Kommer den enskilda journalisten kunna få ta del av den avgiften?
– I första hand är det en förutsättning att mediehusen får in pengarna. Därefter måste man hitta ett arbetssätt för hur det ska gå till för att upphovspersonerna ska få betalt från mediehusen, något som direktivet förutsätter.

Det finns alltså inga garantier för att pengarna kommer att gå till en enskild journalist?
– Nej, inte så som artikeln är formulerad. Hittar man ingen överenskommelse med mediehusen måste en rättslig prövning ske. 

Kommer tidningshus att behöva betala till varandra på grund av bestämmelsen?
– Nej, de ska inte behöva licenser. Inte heller enskilda bloggare. De som ska teckna licenser och betala är så kallade Internet Service Providers, t ex Facebook och Google.

 

Olle Wilöf, upphovsrättsjurist.

Liknande försök har gjorts i Tyskland och Spanien. Där gick det mycket dåligt och inga pengar betalades ut. Varför skulle det här vara bra?
– Lagarna där var inte utformade på samma sätt och just därför kan det behövas en artikel 15. I Frankrike däremot har internetjättarna i perioder betalat rejäla summor frivilligt utan någon lagstiftning. Ändå har franska senaten i januari i år bestämt att införa lagstiftning ändå motsvarande den i Tyskland. Med artikel 15 skulle utbetalningarna garanteras på ett bättre sätt, också där. Även i Schweiz håller man på att införa en liknande lag där pengarna ska betalas ut genom kollektiv förvaltning.

Vad innebär artikel 17?
– Den handlar om att plattformar som exempelvis Youtube ska ta större ansvar för material som användare lägger ut. Rättighetshavarna får en möjlighet att kräva ersättning av företagen, som Youtube exempelvis.

Berörs journalister av den här artikeln?
– Ja, i viss mån beroende på vad man har för arbete. Till största del handlar det om audiovisuellt material (film och musik).

Artikel 17 har kallats för ”internetfilter”. Kommer det att bli så?
– Redan i dag används filter i viss utsträckning, men tanken är att de genom filter eller på andra sätt ska plocka ner otillåtet material från plattformarna. Det finns inga krav på att filter ska användas.

Hur ska små företag ha råd med den här lösningen?
– Det finns undantag för startups som kommer att få lättnader i kraven.

Kan artikel 17 leda till att mitt eget material som privatperson försvinner?
– Om du exempelvis gör en film som inte innehåller andras upphovsrättskyddat material ska det inte vara några problem framöver. Så kallade memes eller parodier ska undantas, men man måste avgöra vad det är för material i varje enskilt fall. Det kan också finnas andra skäl än upphovsrättsliga till att material plockas bort.

Vad innebär artikel minus 18?
– Den innebär att mediebolagen enligt nationell lag kommer att bli skyldiga att betala ut rimlig ersättning till upphovspersoner. Det öppnar för att på olika sätt se till att det blir verklighet genom olika mekanismer. Det finns också stora möjligheter att fackförbund och branschorganisationer kan spela en viktig roll för vad som ska anses vara en rimlig ersättning. Det här är en artikel som skulle kunna ha stor påverkan för de så kallade ”fulavtal” som inte stipulerar någon ersättning alls för vidarepublicerat material.

Finns det några garantier för att rimlig ersättning kommer att betalas ut?
– Det är sällan som lagar ger några garantier, men den här artikeln ökar alla möjligheter till bättre ersättning när det gäller återanvändning av material. I ett senare skede har man i nationell lagstiftning sedan möjlighet att detaljstyra mer och förhoppningsvis tydliggöra. I vilket fall som helst blir det mycket lättare att gå vidare rättsligt och kräva skälig ersättning.

Vad innebär transparenstriangeln?
– Det är delar av artikel 18, 19 och 20. Kortfattat handlar den om att de som använder upphovsrättsskyddat material har en redovisningsskyldighet om hur det används. Även underleverantörer måste redovisa. Här finns stora möjligheter att gå vidare rättsligt om förlag och mediehus bryter mot det lagen. Den möjligheten finns inte i dag. Även här kan organisationer komma att spela en stor roll.

Kränks inte yttrandefriheten av det här direktivet?
– Från vissa synvinklar kan upphovsrätt anses kränka yttrandefriheten, men så har det alltid varit. I svensk rätt är det ingen rättighet att lägga ut andras material på t ex Internet. Precis som en tidning har en ansvarig utgivare som inte släpper igenom allt borde inte heller de stora internetplattformarna kunna göra det. Det är ingen rättighet att publicera sig på Youtube eller andra stora plattformar.

Kommer internet att hotas?
– Nej, internet kommer inte att hotas. Plattformar som Facebook, Youtube och Google måste förändra sitt sätt att arbeta, och de får räkna med att behöva betala för sig. Även för privatpersoner kommer det att få effekten av att plattformarna i större grad är ansvariga för materialet som folk lägger ut, och ansvaret för privatpersoner blir mindre. I förlängningen kommer det förmodligen att leda till att de behöver anställa fler människor för att hantera materialet. Att anställa och betala ut pengar till kreatörer leder mest troligt till en mindre vinst, så möjligen kan de känna sig hotade av en lägre vinst.

Varför är det här direktivet så viktigt?
– Det handlar om att stärka upphovsrätten och låta de stora internetaktörerna ta ett större ansvar för vad som publiceras i deras kanaler och framförallt betala för material som används. Internet som vi känner det i dag har varit till mångas glädje, men allt är inte positivt och därför behövs förändring för att stävja det som inte är bra. För journalister är artikel minus 18 väldigt viktig, men också artikel 15 och transparenstriangeln. Det fanns tidigare ett förslag om ny immaterialrätt för idrottsarrangörer som hade kunnat försvåra för fotojournalister att bevaka idrottsevenemang. Journalistförbundet har kämpat för att det ska tas bort och det är numera borttaget.

Övriga artiklar som också är av betydelse:
Artikel 19 (kontrakts-justeringsmekanism)
– Upphovspersoner ska vara berättigade att kräva en ytterligare ersättning när det i efterhand visar sig att den ersättning som ursprungligen överenskommits var för låg.

Artikel 20 (tvistelösnings-mekanism)
– Staterna ska införa särskilda tvistelösningsmekanismer för att lösa tvister enligt artikel 14 och 15.

Artikel 20 a (ångermekanism)
– Upphovsperson som överlåtit rätten till sitt verk på exklusiv basis ska ha rätt att återkalla sin överlåtelse, för den händelse någon användning av verket inte äger rum.

Artikeln uppdaterad 15 april 2019

Senast ändrad 15 april 2019