Många är nyfikna på journalister och förbundet får en stor mängd förfrågningar från forskare och andra organisationer som vill göra studier, enkäter och andra typer av utskick. Allt kansliet gör eller inte gör är en hård prioriteringsfråga och det är självklart så att arbetet med till exempel en avtalsrörelse eller en kongress måste vara prioriterat för oss.
Likväl så bistår förbundet, i den mån resurserna räcker till, med jämna mellanrum i olika forskningssammanhang. Det vill vi gärna göra, så långt vi förmår.
I det aktuella fallet var vi både positiva till projektet och ville hjälpa till. Vi delar inte den bild som framkommer i GP. Vi har varken stoppat eller förhindrat forskning, utan var tvärtom delaktiga och arbetade med att göra verklighet av projektet då vi anser att forskning om journalister och journalistik är viktigt. Läs gärna Ulrika Hyllerts replik om detta här.
Samtidigt vill vi kort problematisera några generella utgångspunkter som ledarskribenten har i sin text, vilket replikutrymmet inte gav möjlighet till.
Fackligt ansvar?
Även andra fack kritiseras i den aktuella ledartexten, bland annat förefaller ledarsidan mena att Sveriges Lärare borde ha beställt fler dylika undersökningar om sina medlemmar under det senaste decenniet.
Av allt att döma anser GP:s ledarsida att det ska vara ett självklart fackligt ansvar att se till så att olika fackmedlemmars partisympatier regelbundet undersöks. Då förstår man inte riktigt vad facken är och gör. Om detta är ett samhälleligt behov på många yrkesområden behöver kostnaden för det bäras av andra än fackens medlemmar.
Vi vill också påminna om att av Sveriges journalister och mediearbetare är inte alla (tyvärr!) medlemmar hos oss - eller ens fackligt organiserade. Man kan alltså tänka sig andra sätt att nå yrkesverksamma än via fackens medlemsregister. Kanske hade lite mer kreativitet i detta avseende rentav resulterat i ett bättre underlag?
Lägg därtill frågan om professionalism som yrkesmässig strävan, som vi lyfter kort i vår replik, men som är helt central. Det finns otroligt mycket att resonera kring i de här frågorna, men debatten som pågår är ofta kortsiktig och föga konstruktiv. Att prata sönder viktiga strukturer i samhället är lätt. Att ha en idé om hur de ska ersättas därefter är svårare.
Läs vår replik här.