Frilans 50 år: Framtiden

Det var inte bättre förr. Bara annorlunda. Och mycket har hänt sedan dess. Femtio år av frilansfackligt arbete bär syn för sägen. Som frilansfacklig blickar jag förstås framåt: Hur ser det ut för oss frilansar och vårt yrke de närmaste femtio åren? Det frågar sig Frilans Riks ordförande Gert Lundstedt.

Om vi börjar med arbetsmarknaden. Den förändras redan nu i raketfart. Kraven på löntagarna ökar: Att bli mer flexibla, vara beredda på att ställa om, kanske till och sadla om och hitta en ny karriär om och när det svänger på arbetsmarknaden. 

Gert Lundstedt
Foto: Tor Johnsson

Men allt det där är för oss frilansar business as usual. Vi är allaredan nischade, multikompetenta och kombinatörer, som simultant växlar uttrycksformer och ämnen. Vi jobbar, så att säga, redan på framtidens arbetsmarknad. Dessutom pluggar och fyller vi i via bemanningsföretag, lappar och lagar genom inhopp på redaktioner och levererar storverk på områden där nyhetsfabrikerna och medieföretagen själva inte hinner med.

Vi är kompetensutvecklade och kompetensutvecklare. Nej, vår utmaning ligger i att få till stånd bättre villkor och höja vår yrkesstatus.

En demokratifaktor att räkna med

Vi går vidare. Hur ser frilansens samhällsuppdrag ut de närmaste femtio åren? I dag har vi enligt regeringen en samhällsviktig funktion. Det är inte svårt att förstå hur den kommit fram till det. Vi rapporterar, beskriver, informerar, avslöjar, fördjupar och underhåller; vinner förtroende och är trovärdiga. Vi är så att säga inte bara ett humankapital, utan vi är också ett demokratikapital. Viktigt inte minst nu när det råder skymningsland för media och yttrandefriheten i länder inte bara Långtbortistan som Nordkorea, utan i den egna EU-gemenskapen. Vår utmaning ligger i att, trots svajiga villkor och därmed klen yrkesstatus, upprätthålla en hög standard och kvalitet och inte tumma på yrkesetiken. Visa att vi inte är fake utan en demokratifaktor på riktigt att räkna med.

Vi är så att säga inte bara ett humankapital, utan vi är också ett demokratikapital.

Om nu vi frilansjournalister redan i dag är flexibla, produktiva, och samhällsviktiga, vad mer kan man då begära?  Faktiskt ingenting i perspektiv av allt vi försakat trots flexibilitet, produktivitet och samhällsviktighet: som en lön som går att leva på, att omfattas av trygghetssystem och sociala skyddsnät som alla andra, att kunna vara sjuk och föräldraledig, att ha råd att ta semester, gå i pension utan att bli fattigpensionär … Här befinner vi frilansar oss inte i framkant och i framtiden, utan trampar i bakvattnet förpassade till gårdagens Sverige.

Höja vår yrkesstatus

Men trots det, och som redan sagts: det var inte bättre förr. Istället ska vi ska se till att det blir bättre framöver. Mycket återstår att göra, för att inte säga det mesta. Och för att lyckas göra allt det behöver vi, utöver våra viktiga individuella insatser, också göra mer kollektivt. Vi behöver engagera, debattera och rekrytera; synas, försvara och ställa krav. Vi behövs för framtiden, och för demokratin. Vi behöver Dig i det frilansfackliga arbetet! (inte minst du som är ung och på väg ut i yrket som frilans).

För med det kollektiva gjort kommer vi som individuella frilansjournalister även kunna ägna mer tid och kraft åt grundligare research, djupare gräv, och därmed kunna leverera vassare knäck. Vilket kommer att höja vår yrkesstatus. Vilket jag ser som nyckeluppgiften framöver: höja yrkesstatusen. För lyckas vi bara göra det så…

PS. Till sist. Det finns faktiskt en sak som kommer att vara detsamma för oss frilansjournalister om femtio år. Det kommer vara spännande, intressant, roligt, utmanande och viktigt.

Gert Lundstedt

Senast ändrad 29 juni 2021