Frilans 50 år: 70-talet

På 70-talet kunde man inte bli medlem i Journalistförbundet om man var frilans. Man var tvungen att ha varit anställd först. Bengt Eriksson blickar tillbaka till tiden där det fackliga frilansengagemanget såg dagens ljus.

Mitt frilansjournalistiska 70-tal började till sommaren 1969. Då utexaminerades jag, som en av den nya, tvååriga journalistutbildningens ”pionjärelever”, från Journalisthögskolan i Göteborg.  Den viktigaste lärdomen från JHG var nog att journalist skulle jag inte bli, åtminstone inte på någon  tidningsredaktion. Jag hade mött journalister som drack på arbetstid, var kompis med lokala politiker, närings- och föreningsliv, vinklade – ja, fejkade – artiklar så de blev rubriker på förstasidan… 

Bengt Eriksson
Foto: Birgitta Olsson

Ville jag vara en sådan murvel? Istället valde jag att efter JHG börja som frilansjournalist. Men det gick inte. Det fick man inte. För det kunde man inte. Journalisteleverna var studerandemedlemmar i Svenska Journalistförbundet men jag fick avslag på min ansökan om ordinarie medlemskap. SJF menade att ett par, tre år minst måste man ha varit anställd på en redaktion innan man klarade av att arbeta frilans.

Det krävdes arga ilskna brev och telefonsamtal innan det löste sig. (Plus 50 frilansår senare behöver vi kanske inte snacka om vem som hade rätt?) En paradox att jag blott något år senare blev fackligt aktiv som ledamot i Frilansklubbens styrelse. Frilansklubben, föregångare till Frilans Riks och ändå inte riktigt, organiserade frilansar från hela landet men  hade bildats som en klubb inom Stockholmsföreningen. (Typ svans eller blindtarm till SJF.) En rad driftiga kvinnor – Kajs Tidholm, Lena Anderfelt, Birgitta Gustavsson och Hetty Rooth – bytte av varann som ordförande under nästan hela 70-talet.  

Lena Anderfelt minns jag mest. Under en frilansfacklig förhandling, där SJF:s ombudsman pratade direkt med motparten och ett antal frilansar fanns med för att ta ställning till uppkomna bud, agerade hon som en blandning av glödgat järn och ilsket bi. Det kan jag sakna i dag. Om inte ilskan så detta stora engagemang, den envetna viljan. Att frilansar vågar förstå att det också gäller att påverka Journalistförbundet att driva frilansfrågor med kraft, bestämt och skarpt. 

Exakt vad nämnda förhandling gällde har jag glömt. Eventuellt den eviga frågan om frilansarvoden, sociala avgifter, ATP eller semesterersättning. Som framgår a-skattade alltså – nästan – alla på 70-talet (blott någon enstaka frilans hade B-skatt, dåtidens F-skatt).

Fakturor skrev jag inte förrän mot slutet av 70-talet. En gång i veckan kom en avräkning från Aftonbladet och avin med honoraret, som det hette, dagen efter. Det blev allt vanligare att frilansar, både skrivande och fotografer, bildade frilansgrupper. Själv gick jag med i Grupp Fem (text och foto), en frilansbyrå i Lund.

Grupp Fem var redaktion för den då nystartade Frilansjournalisten, ”organ för Frilansklubben inom Svenska Journalistförbundet”. På omslaget till 6/79 syns en skrivmaskin, ombyggd till kärnkraftverk. Detta apropå att SJF:s representanter på TCO-kongressen röstat för svensk kärnkraft.

I numret finns information om frilansars arbetsförhållanden. Dagens Nyheters klubb satte ett ekonomiskt tak för frilansmedarbetare. Sydsvenskans tidigare klubbordförande sa att frilansar ”snor dom bästa och roligaste jobben”. Journalistförbundet, som organiserade få frilansfotografer, kallade Svenska Fotografers Förbund, som organiserade betydligt fler, för ”konkurrentorganisation”.                  

Framåt i tiden pekar en text av fotografen Mats Bäcker med rubriken ”Så funkar momsen”. Frilansfotografer hade fått ett ”problem”: de måste nu, till skillnad mot frilansjournalister, ”ta upp moms på räkningarna”. Mitt eget 70-tal avslutades med följande händelse. Taxeringsnämnden i Vollsjö godkände inte mina och min hustru, frilansfotografen Birgitta Olssons avdrag från en jobbresa 1979. Nämndens ordförande: ”Det var väl roligt i New York?” Vilket fick oss att bilda aktiebolag och det frilansjournalistiska 80-talet hade börjat.

Bengt Eriksson

Senast ändrad 29 juni 2021