Förbundet har stor förståelse för de problem som stora kommersiella TV-företag som till exempel TV4 har med film, TV-serier och sporträttigheter i förhållande till de icke betalade kunder som tar del av betal-TV-innehåll via (illegala) externa distributörer. Att något måste göras åt denna utveckling, då den teknik som nuvarande lagstiftning är uppbyggd på inte längre är relevant, är förståeligt. Samtidigt har vi synpunkter på ett antal detaljer i förslaget, och de närmare motiveringar som lämnas i betänkandet.
Bakgrunden är att företag som TV4 har problem med att människor tittar på betalinnehåll via illegala distributörer. Nuvarande lagstiftning, som förbjuder illegal avkodningsutrustning, bygger på teknik som inte längre är relevant.
Nuvarande dekoderlag (från 2000) förbjuder tillverkning, distribution, uthyrning, försäljning av olika former av avkodningsutrustning, (till exempel försäljning av illegala access-kort, som främst används för att ge tillgång till betal-TV-kanaler). Nuvarande lagstiftning riktar in sig på aktörer som agerar kommersiellt.
Den lagen föreslår utredningen nu ska byta namn och utvidgas så att även privat användning av illegala IP-tjänster blir förbjudet, det vill säga att privat titta på TV-serier, långfilmer eller fotboll via dylika tjänster ska bli straffbart i form av böter eller fängelse.
Å ena sidan har förbundet har stor förståelse för att företag som TV4 (som är det etablerade medieföretag som främst driver behovet av lagstiftning) förlorar stora pengar på att deras medieinnehåll ligger i betaltjänster som kan ses via olika illegala distrubutionsformer. Å andra sidan ser förbundet ett antal problem med den lagstiftning som föreslås.
Oklart vad som är lagligt
Förslaget är bristfälligt som straffrättslig lag då flera begrepp och avgränsningar inte framgår av lagtexten, utan istället finns i lagförslagets förarbeten. Men ofta finns inte ens där en tydlig definition.
Journalistförbundet pekar också på att gränsen mellan lovligt och olovligt inte är så tydlig som utredningen ger sken av. Ett exempel är etablerade sajter som bet365.com, som visar matcher genom länkning – är det lovligt eller olovligt? Enligt förbundet är detta mycket oklart.
Arenaidrott saknar upphovsrättsskydd
En central invändning är att, förslaget motiveras med att det upphovsrättsliga skyddet ska stärkas, men arenaidrott i sig har inte något upphovsrättsskydd i Sverige. Det som skyddas är själva TV-sändningen (signalrätten), inte idrottsarrangemanget. Samtidigt är det oklart vad som räknas som en skyddad TV-sändning när allt fler idrottsklubbar och lokala mediehus börjar sända matcher direkt över internet.
Förbundet påpekar också att många konsumenter inte kan veta om innehåll är upplagt lovligt eller olovligt – även etablerade medieföretag har ibland material upplagt utan tillstånd.
IP-TV saknar definition
Ytterligare en brist är att själva begreppet "IP-TV" inte definieras i lagförslaget. Utredningen avgränsar visserligen mellan "IP-TV-paket" och tjänster som bara kräver vanlig webbläsare, men enligt förbundet motiveras inte denna avgränsning tillräckligt.
Tveksamma motiv
Förbundet är också kritiskt till att lagändringen motiveras med att den skulle underlätta bekämpning av annan brottslighet och vara positiv ur beredskapsperspektiv genom att minska konsumtion av utländska medier som kan vara manipulerade.
Frågor om desinformation och propaganda hanteras redan inom EU:s Digital Services Act och genom tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.