Foto: Journalistförbundet

Han representerar bemannarna i avtalsförhandlingarna

Publicerad 24 november 2020

Extra höga höjningar av lägstalöner och ett slut på missbruket av tidsbegränsade anställningar. Det och mycket mer kräver förbundet för våra bemanningsanställda journalister i kollektivavtalsförhandlingarna. Noa Söderberg, som i avtalsdelegationen företräder de bemanningsanställda, berättar mer.

Noa Söderberg är utvald att företräda Journalistförbundets bemanningsanställda medlemmar i de pågående kollektivavtalsförhandlingarna. Han har varit bemanningsanställd journalist, men är just nu vikarie på tidningen Flamman.

Noa Söderberg

Hur kommer det sig att du företräder de bemanningsanställda när du inte längre är bemanningsanställd?

– En kollega som slitit mycket med den lilla fackliga närvaro som tidigare fanns på min arbetsplats skickade ut en allmän fråga om att få med sig en till person på avtalskonferensen, och jag sa ja trots att jag inte var fast anställd. På konferensen blev jag invald i avtalsdelegationen.

– Efter att förhandlingarna sköts upp på grund av coronapandemin fick jag ett annat jobb, men bestämde mig för att fullfölja det uppdrag jag valts till. Detta är ett tydligt exempel på varför bemanningsanställda behöver starkare facklig representation – då hade det funnits en dedikerad klubbledamot som kunnat åka på konferensen istället för mig.

Vad tycker du är den absolut viktigaste frågan att driva i kollektivavtalsförhandlingarna?

– Lika villkor för bemanningsanställda och ordinarie anställda. I dag kan en bemanningsanställd vikarie ha tiotusentals kronor lägre lön än personen hen vikarierar för, trots att de utför samma arbete och trots att den bemanningsanställda ofta har mycket erfarenhet. Det är ren dumpning och måste få ett slut.

Varför driver förbundet att lägstalönerna ska höjas extra mycket för just bemannare?

– Av just den anledningen. Det har funnits önskemål att knyta lönen för den som bemanningsvikarierar på en viss stol en längre tid till lönenivån på det inhyrande företaget, men delegationen landade istället i ett krav på extra höjda lägstalöner för bemanningsanställda.

I kraven nämns att bemanningsföretag missbrukar tidsbegränsade anställningar. Vad betyder det och upplever du att det är vanligt förekommande?

– Det betyder att koncerninterna bemanningsbolag använder vikarier – både timvikarier och personer med längre kontrakt – för att fylla stolar på det inhyrande företaget som borde fyllas av tryggt anställda. Tanken med bemanningsföretag är att de ska ha ett stall med anställda som har grundlön och hyrs ut till olika företag som behöver extra stöd. Här agerar de i stället vikariepool åt de inhyrande företagen.

– Bemanningsanställningar används också för att ”testa” nyrekryterade personer, i stället för att använda provanställningar som det är tänkt. Resultatet blir att bemanningsföretagen är första steget i karriärtrappan på det inhyrande företaget, snarare än just bemanningsföretag.

Det finns just nu ingen fackklubb alls på bemanningsföretagen. Vad tror du det beror på?

– Det beror på att den stora majoriteten bemanningsanställda jobbar på koncerninterna bemanningsbolag, och sådana leder lätt till lågt fackligt engagemang, eftersom de fungerar just som karriärtrappor. Den som jobbar på ett koncerninternt bemanningsbolag vill ofta vidare till det inhyrande företaget och vill därför inte verka bråkig eller lägga energi på att engagera sig fackligt på ”mellanstationen”.

– Även om man vill vara kvar på bemanningsföretaget så är man i en utsatt position, eftersom man utan förvarning kan flyttas från det företag man hyrts ut till under många år. Sådant underlättar inte direkt fackligt engagemang.

… och hur tror du man kan lösa det?

– Vi har ett avtalskrav om att skapa en partsgemensam arbetsgrupp som ska se över hur bemanningsanställda kan upprätta fler klubbar. Men det krävs mer. Om villkoren för fackligt engagemang på bemanningsföretag ska förbättras på riktigt måste de sluta användas som de inhyrande företagens vikariepooler. 

Senast ändrad 30 november 2020