Debattartikel publicerad i Aftonbladet 28 mars 2020.
Våra medlemmar, Sveriges journalister, jobbar precis som många andra yrkesgrupper i en högriskmiljö just nu. Vissa kan jobba hemma men många måste också vara ute i samhället för att kunna rapportera om krisen.
Att bevaka corona-pandemin är en svår uppgift inte bara ur arbetsmiljösynpunkt. Det är också svårt eftersom nyhetsflödet är exceptionellt stort. Presskonferenser, pressmeddelanden och regeringsbeslut kommer på löpande band. Informationen ska analyseras och presenteras på ett lättillgängligt sätt – och det ska gå snabbt. Efterfrågan på kvalitetsjournalistik är rekordstor.
Efterfrågan på kvalitetsjournalistik är rekordstor.
Det hade varit enkelt att i detta läge bara rapportera det som myndigheterna säger. Vissa tycker nog att det hade varit det bästa. Det har dock aldrig varit journalisternas uppgift. I stället är det vår uppgift att ställa de kritiska frågorna. ”Varför stänger vi inte grundskolorna när så många andra länder gör det?”
Journalisternas frågor skapar inte nödvändigtvis osäkerhet och oro – tvärtom. Marie Curie lär ha sagt ”det man lär sig förstå fruktar man inte längre”. Om experterna gång på gång får svara på frågor och förklara, tvingar det oss alla att tänka kritiskt och försöka förstå.
Vi journalister ställer inte frågor för att vi är sämre än någon annan på att förstå. Vi gör det för att för att tittarna, läsarna och lyssnarna ska få svar på sina frågor.
Att tillåta åsikter och kritiska frågor är inte samma sak som att sprida felaktig information. Vi vet till exempel att corona inte kan botas genom att man blåser med en hårfön i munnen. Det är fakta. Den typen av felaktigheter har vi alla ett ansvar för att inte förmedla vidare. Ansvaret vilar extra tungt på oss journalister. Alla felaktigheter är inte lika enkla att genomskåda som den om hårfönen.
Vårt kritiska tänkande måste vara ständigt närvarande nu. Vi ska trippelkolla den där siffran och dubbelkolla att det där mejlet från läkaren på akuten är autentiskt.
Vårt kritiska tänkande måste vara ständigt närvarande nu.
Den yrkesetiska kompassen är också extra viktig nu. Även om arbetssituationen är extremt pressad, måste vi ta oss tid för de etiska diskussionerna.
På senare år har begreppet ”fake news” spridits inte minst av USA:s president Donald Trump. I vissa fall räcker det med att rapporteringen inte faller presidenten i smaken, för att det ska avfärdas som ”fake news”.
Det är en farlig utveckling när politiker viftar bort kritik genom att påstå att det är ”fake”. Bara den som inte har ett tillräckligt bra svar lägger skulden på frågeställaren på det sättet.
Det är en farlig utveckling när politiker viftar bort kritik genom att påstå att det är ”fake”.
Hittills har politiker och experter i Sverige i stor utsträckning respekterat att vi journalister behöver bra förutsättningar för att kunna ställa frågor. Det är viktigt att vi fortsätter så för att medborgarna ska kunna få svar på sina frågor.
Corona-krisen kommer att vara ett trycktest på hela det svenska samhället. Också på vår demokrati och skyddet av våra oberoende medier. Vi har den äldsta tryckfrihetsförordningen i världen. Jag är övertygad om att medierna kommer att stå pall.
I takt med att krisen nu tilltar kommer vi behöva hjälpas åt att värna den oberoende journalistiken. Vi journalister vet vad vi måste göra och att alla inte kommer att gilla det – men alla kan visa respekt.
Ulrika Hyllert, ordförande Journalistförbundet