Varför ville du vara kongressombud?
– Jag har varit ombud tre gånger. Första gången kändes det spännande, stort och betydelsefullt, och som ett ganska naturligt led i min då nyligen påbörjade fackliga bana. De två följande gångerna har jag kandiderat för att de uppfattningarna jag hade från början visade sig stämma. Det är verkligen hedrande och ärofyllt att få vara med och påverka Journalistförbundets framtid. Man möter också massor av härliga människor och reser hem fylld av energi – trots att det ibland blir rejäla nattmanglingar under kongresserna.
Hur kan man göra skillnad som ombud?
– Skriva motioner och stå upp för dem. Argumentera för eller emot förslag och motioner från andra genom att ställa sig i talarstolen. Läsa på och sätta sig in i alla frågor, så att man verkligen vet vad man röstar på.
Var det något med uppdraget som var svårt?
– Det var nervöst att ställa sig i talarstolen, det är trots allt sällan de flesta av oss gör det inför hundratals människor. Men det är ju absolut inget måste att göra sin röst hörd på det sättet. Det är väl också tur att vissa sitter tysta, då det finns andra som pratar desto mer. Det fanns vid min första kongress också en viss ”partipiska” inom distrikten, där alla ombud förväntades rösta likadant exempelvis vid val av ny förbundsstyrelse. Då kunde lokala eller regionala intressen väga tyngre än det som kanske var bäst för hela förbundet. Men jag upplever att kulturen har förändrats på senare år och att man numera är mer fri att rösta efter eget huvud och eget hjärta.
Minns du någon särskild fråga som kändes viktig för dig och din krets?
– Alla beslut som bidragit till att stärka journalistiken, inte minst på lokal nivå, har känts väldigt viktiga. Men framför allt tycker jag att frågor om SJF:s roll i samhället, som opinionsbildare och både yrkes- och fackförbund, har varit centrala. Medlemsrekrytering har också känts som en oerhört viktig framtidsfråga.