Journalistförbundets arbete i Afrika

Rojin Shamlou har under hösten praktiserat på Internationella Journalistfederationens, IFJs, Afrika-kontor i Dakar, utsänd av LO/TCOs biståndsnämnd för att utforska och lära sig mer om facklig biståndsverksamhet på fältet. Här berättar hon om det projekt som Svenska Journalistförbundet driver i Afrika.

Journalistförbundets internationella utvecklingsarbete bedrivs tillsammans med IFJ. Syftet är att utveckla och stödja uppbyggandet av självständiga journalistförbund i länder med svaga eller obefintliga fackliga rörelser. Detta fackliga stöd till systerorganisationer i Afrika bedrivs av IFJs regionala kontor i Dakar, Senegal.  Det långsiktiga syftet med Journalistförbundets nuvarande projekt är att utveckla dessa systerorganisationers möjligheter att försvara journalisters fackliga rättigheter och därmed bidra till att stärka yttrandefriheten och respekten för mänskliga rättigheter. Hittills är projektet det enda i sitt slag i Afrika som också fokuserar på att stärka samverkan mellan nationella förbund och regionala journalist fack. Projektet har pågått i tre år och avslutas i december 2012. Detta är en sammanfattning av projektets syfte och de mål projektet har uppnått. 

Bakgrund
Bakgrunden till projektet är den begränsade press-och yttrandefriheten i Afrika. I flertalet afrikanska länder utstår journalister – och andra mediearbetare – hot, våld och fängelse i sina försök att sprida det fria ordet. Journalister som misstänks eller trotsar förbud och repressiva lagar som skyddar regimen från kritik i medier riskerar till och med att mördas. Bara i Somalia har 17 journalister mist livet i år, för att de rapporterat kritiskt om den politiska utvecklingen i regionen. I Gambia bedriver regimen ett systematiskt och brutalt krig mot det fria ordet genom att förfölja och fängsla journalister. Bristen på respekt för press-och yttrandefriheten har kanske aldrig varit så låg som den är nu i Afrika. Det är bland annat för att motverka denna utveckling som Svenska Journalistförbundet stödjer journalistförbund i Afrika. 

Det övergripande syftet med projektet är således att förbättra nationella och regionala fackliga organisationers kapacitet att stärka fackliga och andra mänskliga rättigheter. Praktiskt handlar det om att utbilda fackliga medlemmar, ledare och skyddsombud om deras sociala och ekonomiska rättigheter, stärka förbundens förhandlingsläge samt att stödja bildandet av nya förbund. Fokus lägger även på att höja organisationsgraden, vilket är viktigt för att uppnå förbundens långsiktiga mål. Tonvikt har även legat på att rekrytera fler kvinnliga journalister samt att skapa bättre hållbara förutsättningar för dem att avancera inom journalistförbunden. 

Säkerhetsutbildningar och arbetsskyddsfrågor i fokus
I och med det rådande klimatet har även säkerhetsutbildningar och arbetarskyddsfrågor för journalister prioriterats i allt större utsträckning. Genom workshops, besök samt årliga konferenser för fackliga ledare har man väckt en medvetenhet kring frågor som arbetsmiljö, arbetsvillkor och säkerhet. 

Utbildningsinsatser för fackliga medlemmar och skyddsombud utgör en stor del av verksamheten. Projektet som finansieras av LO-TCO Biståndsnämnd bedrivs och styrs på fältet av IFJs region kontor i Dakar. Projektet riktar sig mot journalister och andra mediearbetare som är medlemmar i IFJ’s lokala medlemsförbund 

Det finns många exempel på att projektet har bidragit till att stärka den fackliga organiseringen av journalister i länder runt om i Afrika.  I samarbete med lokala journalistförbund hade man i november utbildat 385 fackligt aktiva journalister, med förhoppning om att nå 500 journalister innan året är till ända. Projektet har stöttat bildandet av två nya journalistförbund, Journalists Union of Lesotho (JUL) och Press Union Liberia (PUL). Därtill fick IFJ två nya medlemmar, Journalists Union of Malawi (JUMA) och Media Workers of Swaziland (MWUS). 

Låg kvinnlig representation
Viktiga insatser har även gjorts för att uppmärksamma de afrikanska 

journalisternas situation inom regionala organisationer, som Federation of African Journalists (FAJ) och Afrikanska Unionens (AU) kommission för mänskliga rättigheter. Det är en indikation på att man har lyckats engagera multilaterala aktörer att agera genom att anta en resolution som uppmanar afrikanska länder att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa journalisters säkerhet i fält. 

Säkerställandet av kvinnliga journalisters deltagande och inflytande i fackförbunden har utgjort en central del i projektet och inneburit att fler kvinnliga journalister ansluter sig till journalistförbunden. Dock har framstegen varit långsamma och det återstår fortfarande stora utmaningar när det gäller kvinnors representation. Av 38 nationella samarbetspartners är det endast sju fackförbund som har kvinnliga ordförande. Generellt utstår kvinnliga journalister mer orättvisor än sina manliga kollegor. Förutom att kvinnliga journalisters arbete värderas lägre är de även måltavlor för olika diskriminerande handlingar och förtryck. Förtrycket av kvinnor återfinns på alla nivåer i de afrikanska länderna och återspeglar kvinnors ställning och rättigheter. En grundförutsättning för att uppnå respekt för press-och yttrandefrihet är att säkerställa kvinnors deltagande och inflytande i medierna. 

Avsaknad av jämställdhetspolicies
En av anledningarna till det låga kvinnliga deltagandet är att de olika förbunden inte har en fullt utvecklad jämställdhetspolicy. I det fall där det finns en formulerad jämställdhetspolicy saknas det oftast en konkret handlingsplan för att främja kvinnliga journalisters deltagande och inflytande. Dock har många förbund infört könskvotering som princip. Fackförbunden uppmuntras att införa en kvotering med minst 35 procent kvinnliga deltagare vid sina utbildningar. Några fackförbund har även infört könskvotering för de två högsta posterna inom organisationen, det vill säga om en man väljs till ordförandeposten måste vice ordförandeposten innehas av en kvinna. 

Koordinatorer för gender mainstreaming
För att gender mainstreaming ska utgöra utgångspunkten för det fackliga arbetet har man utsett koordinatorer som har till uppgift att följa upp och utvärdera arbetet med kvinnors representation inom förbunden och vid utbildningar. Under de senaste fem åren har man även genomfört gender- undersökningar i området söder om Sahara för att kartlägga kvinnors utsatthet och utveckla effektiva metoder för att öka kvinnliga journalisters deltagande i utvecklingen av det fackliga arbetet. Gender mainstreaming upptar numera mera utrymme vid utbildningar och workshops och man har inkluderat ämnen som berör kvinnors särskilda utsatthet. Några ämnen som diskuteras är sexuella trakasserier och frågor gällande kvinnors roll i beslutsfattande processer. 

Dåligt medieklimat
Vad gäller arbetssituationen för journalister har det inte skett några klara förbättringar de senaste åren. Internationella normer och principer för grundläggande arbetsvillkor som lön, arbetstid och arbetsmiljö efterlevs sällan. Majoriteten av de yrkesutövande journalisterna lever fortfarande på minimilöner och har sällan rätt till arbetsförmåner eller sociala förmåner. Det har hittills inte gått att genomföra hållbara avtal på grund av motståndet som är väldigt utbrett bland arbetsgivare och politiker. I Sydafrika, som har en av Afrikas starkaste och äldsta fackföreningsrörelser, växer motståndet mot fackligt aktiva i en allt snabbare takt. Ett av Afrikas största journalistförbund, Media Workers Association of South Africa (MWASA), har länge hotats av nedläggning sedan regeringen hävdat att förbundet inte har tillräckligt många medlemmar. I grannlandet Swaziland tillåter inte lagstiftningen seniora mediearbetare som ledarskribenter och chefredaktörer att bli medlemmar. Effekten blir att fackförbunden förlorar många medlemmar som har värdefull kunskap och kompetens. 

I länder som Gambia, Zimbabwe, Etiopien, Burundi, Kamerun och Niger kämpar journalistförbunden för sin överlevnad. Inskränkningar av yttrandefriheten lägger också allvarliga hinder i vägen för utvecklingen av demokratiska och rättvisa samhällen.

Det kan konstateras att mycket arbete återstår innan medieklimatet förbättras. De uppsatta målen må ännu inte ha infriats, men framsteg görs varje dag för att stärka fackförbundens möjligheter att bli en viktig faktor för den fria åsiktsbildningen. På ett mer långsiktligt plan bidrar projektet till att överbrygga intolerans och kulturella motsättningar, något som länge präglat den afrikanska kontinenten. 

Om Rojin Shamlou 
Mänskliga rättigheter är grunden för mitt engagemang vid IFJ. Demokrati och rättvisa har sin utgångspunkt i respekten för mänskliga rättigheter vilket i sig utgår från grundvärderingen om alla människors lika värde. Kampen mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna fortsätter långt in på tjugohundra-talet. Eftersom medier fyller en central funktion i främjandet av de mänskliga rättigheterna är det viktigt att vi värnar om det fria ordet. Det är huvudanledningen till att jag befinner mig på IFJs region kontor i Dakar.

IFJ Afrika arbetar för att stärka journalist förbundens kapacitet att kräva bättre villkor för journalisters rättigheter samt försvarar deras rätt att agera mot kränkningar av yttrandefriheten. Min huvuduppgift är att bevaka och identifiera kränkningar som begås mot journalister. Pressmeddelanden och rapporter är några av mina skrivgöromål. Förutom att bistå projektledarna med informations inhämtning och korrekturläsning av rapporter är jag även delansvarig för IFJs närvaro på Twitter, Facebook och Flickr. 

Rojin bloggar också om jobbet i Dakar här.  

Taggar: afrika, IFJ