Argumenten för att företagen måste lasa ut och visstidsanställda är många och påhittiga. Här hittar du argument och fakta som visar att argumenten inte stämmer.
1. ”Vi måste lasa ut”
Stämmer inte!
UtLASning förekommer bara på redaktioner. I de flesta branscher är utLASning ett okänt begrepp. Inte ens inom alla medieföretag förekommer utLASning. På flera lokala etermediestationer, inklusive public servicestationer, förekom inte utLASning under 90-talet.
2. ”Lagen är sådan”
Verkligen inte!
Lagens intention är att öka den anställdes trygghet, inget annat. Efter sammanlagt 12 månaders anställning under en 3-årsperiod får en visstidsanställd förtur till tjänster, vikariat och tillsvidareanställningar, som denne har tillräckliga kvalifikationer för. I andra branscher fungerar detta bra. Lagen respekteras. Men i mediebranschen kringgår man lagens mening, genom att till exempel dela upp vikariatsperioden i flera kortare tidsperioder. Det görs bara för att lagen inte ska fungera som det var tänkt. Detta är något som arbetsgivarna väljer att göra och är inte orsakat av lagens bokstav eller mening.
3- ”Vi skulle få en orimlig situation med mängder av personer som står på förturslistor till nya tjänster”
Nonsens!
Vad spelar det för roll om personer som företaget har behov av står på förturslistor? Finns det inga tjänster som de är kvalificerade för så får de ingen anställning, trots att de står på förturslistan. Förturen försvinner dessutom nio månader efter det att anställningen har upphört.
4. ”Treårsregeln tvingar oss att kasta ut anställda. Vi har inte råd med dem”.
En motsättning!
Hur har företaget i så fall råd att hela tiden anställa nya personer som behöver läras upp för att kunna arbeta istället för de personer som nyss slängdes ut? Treårsregeln kom till år 2000 och kallas även 3:5-regeln. Den innebär att den som vikarierat hos samma arbetsgivare i sammanlagt tre år under en femårsperiod, automatiskt får en tillsvidareanställning. Dessutom tvingar inte alls treårsregeln företagen att växa okontrollerat, arbetsbrist är ett giltigt skäl för uppsägning.
5. ”Facket gör så att vi måste lasa ut”
Inte sant!
Vissa arbetsgivare menar att facket kommer att kräva att en person utan rätt kompetens ändå ska få en tjänst, bara för att han eller hon har arbetat i 12 månader. De ”glömmer” då två saker:
- Lagens krav på tillräckliga kvalifikationer
- Journalistförbundet respekterar lagen
Arbetsdomstolen har dessutom dömt strängt till arbetsgivarens fördel gällande begreppet tillräckliga kvalifikationer. En fotograf som tidigare hade arbetat som reporter, fick inte förtur till en reportertjänst, eftersom domstolen ansåg att han eller hon saknade tillräckliga kvalifikationer. Som en upplysning gör många företag själva i dag bedömningen att en och samma person ska kunna utföra flera olika journalistiska arbetsuppgifter, så kallade multireportrar.
6. ”Hungriga vargar jagar bäst”
Inte genomtänkt!
Hungriga vargar jagar vad som helst. Hungriga vargar sliter sina byten i stycken. Är det bra att ha journalister och fotografer som är som hungriga vargar? Vad händer då med kvalitet och etik? Borde inte företagen skydda sina varumärken, sina produkter?
7. ”Företagen tjänar på det”
Falsk matematik!
På kort sikt tjänar möjligen arbetsgivaren på att många visstidsanställda har otrygga anställningar. Visstidsanställda har låga löner som, om de blir utvalda att få fortsatt arbete, hänger med till nästa anställning. Visstidsanställda är väsentligt mindre sjukskrivna än fast anställda (under anställningstiden). Alla visstidsanställda får inte de förmåner som de fast anställda får. Det händer att visstidsanställda arbetar övertid utan ersättning. Men mot detta ska ställas att det kostar mycket att ständigt lära upp nya medarbetare. Dessutom kostar den omfattande personaladministrationen pengar, i synnerhet hanteringen av det system som faktiskt krävs för att hundratals medarbetare hela tiden ska hållas borta från anställningstryggheten.
På längre sikt kostar det ännu mer det att ständigt göra sig av med entusiastiska medarbetare: i lojalitet, kvalitet, kunnande och goodwill. Det är inte helt ovanligt att medarbetare håller inne med bra idéer så att de har några kvar då de kastas ut. Att ha otrygga medarbetare kan inte vara lukrativt för ett journalistiskt företag som behöver människor som vågar driva nya idéer.
8. ”Vi väntar på den nya Guillou”
Onödig väntan!
Man väntar på ”Guillou” och vill kunna anställa en fantastisk journalist om han eller hon dyker upp. Men att utLASningssystemet inte fungerar på det sättet visas av att många erkänt duktiga, prisbelönta, journalister blir utLASade. Ett bra sätt att få en ny Guillou till sin redaktion vore att göra en genomtänkt rekrytering. Men det är svårt att tänka sig att Jan Guillou skulle stå ut på en redaktion som tillämpar utLASningssystemet. Många journalistiska begåvningar undviker också helt journalistiken på grund dagens system.
9. ”Vi public serviceföretag måste ha många visstidsanställda på grund av kraven från regeringen”
Eget påhitt!
I sändningstillstånden för de tre public serviceföretagen Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion finns visserligen paragrafer som reglerar omfattningen av ”utomståendes medverkan” i programproduktionen. Där står att utomståendes medverkan ska hållas på en hög och jämn nivå (SVT och UR). På Sveriges Radios ska andelen öka. Men tanken med skrivningen är att mångfalden i programmen ska gynnas. Detta innebär ”att det skall finnas många produktionskällor och medverkan även från andra än företagets egna anställda”. Det står i regeringens proposition, som lett fram till dagens sändningstillstånd. Medverkan från andra än egna anställda innebär alltså inte att regeringen kräver otrygga anställningar. Och när man frågar uppdragsgivarna, riksdagsledamöterna, känner de inte igen tanken om att mångfald skulle vara synonymt med otrygga anställningar.
10. ”Vi vill ha stor omsättning på personal för att få in nya tankar och idéer”
Fungerar inte!
Forskning från Arbetslivsinstitutet visar att visstidsanställda är tystare än tillsvidareanställda. Journalister är inte annorlunda än andra människor? Och varför lämna idéer till en arbetsgivare som inte vill ha dig kvar? Om det är nästan omöjligt att bli anställd, är det inte heller någon som säger upp sig, vilket inte gynnar omsättningen av personal. Däremot gynnas företag som tar hand om sina anställda och erbjuder fort- och vidareutbildning av att personalen bidrar med nya idéer till verksamheten.
