För privatanställda går lojaliteten med arbetsgivaren före yttrandefriheten. Dessutom gäller följande:
• Den som framför kritiken måste först ha försökt komma till rätta med missförhållandena på arbetsplatsen.
• Kritiken måste vidare vara sakligt korrekt.
• Kritiken får inte skada arbetsgivarens verksamhet.

Om inte dessa kriterier är uppfyllda, riskerar en privat anställd att förlora jobbet om han eller hon framför kritiken till massmedia.

Arbetsgivare har dessutom rätt att försöka ta reda på vem som ”läckt” till pressen. Det finns således inget efterforskningsförbud inom det privata området.

Observera att efterforskningsförbudet enbart gäller offentligt anställda, det vill säga inom stat, kommun och landsting, samt kommunala bolag.

Men efterforskningsförbudet gäller inte statliga bolag och ej heller privata företag som utför uppdrag åt det allmänna på entreprenad.

Entreprenadföretag
Tre ambulansförare på entreprenadföretaget Samariten AB kritiserade arbetsförhållandena på företaget dels i en anmälan till tillsynsmyndigheten, dels till sin fackliga tidning Kommunalarbetaren.

Anmälan till tillsynsmyndigheten innehöll en mängd exempel på brister på ambulanserna, kommunikationsutrustning och liknande. De tre sades upp av bolaget på grund av kritiken. AD fann att uppsägningarna var ogiltiga. Det berodde på att det fanns visst fog för kritiken, även om felen inte var allvarliga. Men det viktigaste var att de - trots försök - aldrig fick någon kontakt med arbetsledningen.

De anställda hade försökt få gehör för sin kritik men inte lyckats. De fick behålla sina jobb och fick dessutom skadestånd för den felaktiga uppsägningen.

Men det märkliga med den här domen är hur AD bedömer en av de anställda, en kvinna. Hon var fackligt aktiv och fick i uppdrag att försöka få företagsledningen att lösa problemen. Det var kvinnan som tog kontakt med Kommunalarbetaren och i övrigt var mest aktiv i kontakterna med massmedia. Bland annat sade kvinnan vid något tillfälle att "bolagets ledning var totalt oseriös".

Massmedias bevakning gav en mycket negativ bild av bolaget, förklarar AD. Vissa uppgifter i tidningar och TV var klart felaktiga, andra överdrivna. Därför är det förståeligt enligt AD om bolaget reagerat mot innehållet i artiklarna och TV-inslagen. Men AD fastslår att dessa oriktiga uppgifter inte kom från kvinnan. AD skriver att ”(H) on kunde hon svårligen förutse vilken uppmärksamhet saken skulle komma att orsaka”.

Trots detta fick kvinnan sitt skadestånd halverat. Två av domstolens ledamöter reserverade sig dessutom mot domen och ansåg det var rätt att säga upp kvinnan.

I domen förde domstolen ett resonemang att anställda på företag som utför tjänster åt det allmänna, skulle ha rätt till en ökad yttrandefrihet utan att drabbas av några repressalier. Men domslutet, det som är domstolens slutsats, innehåller ingen sådan rätt. Det innebär att kravet på lojalitet gentemot arbetsgivaren inom det privata näringslivet är mycket starkt även om företaget utför tjänster åt det allmänna (AD 1979 nr 57).