– Jag är en domedagsprofet med gott humör! Jag har egentligen aldrig trott på en domedag, det är ofruktbart! Jag talar i stället om de fem F:en: Förundran, häpnad inför tillvaron, Förstå, Förändring, som är nödvändig, Förnöjsamhet, som vi bör öva oss i, och Förtröstan som en del i en positiv förändring av livsstilen, säger Stefan Edman.
Han är författare till essäer, natur- och debattböcker, biolog, lärare och krönikör. Han har även varit politiskt engagerad. Vår miljö ligger honom varmt om hjärtat. Så var det också för Harry Martinson, vars diktbok Tuvor var utgångspunkten för dagens samtal, som skickligt leddes av Dan Sjögren.

Tuvor, som utkom 1973, har givits ut i nytryck och handlar om vardagsnaturen. Spindlar, björkar och framför allt granar hyllas. Stefan hade aldrig själv träffat Martinson, men hans far Gunnar var god vän med honom. Själv fascinerades Stefan redan på 60-talet av Martinsons naturpoesi.
– Man kan ha med Tuvor i fickan i goda vänners lag. Det är poesi som skildrar livet i naturen, förklarar han och läser dikten ”Spindeln på spindelns sätt”.

Martinson berättar om flugsnapparnas stress och om hur granarna har nattvard i skogen. Men han gillade inte ordet religiositet eller mystik utan kallade det stämning. Tuvor blev hans sista diktsamling. Martinson var mycket känslig för kritik. När hans teknikfientliga bok ”Vagnen” sågades skrev han inte en rad på 11 år. Striden i samband med att Martinson och Eyvind Johnson (båda medlemmar i Svenska Akademien) fick nobelpriset 1974 och framför allt Olof Lagercrantz kritik tog hårt. Efter det skrev han inget mer och 1978 tog Martinson livet av sig.

Stefan Edman oroades över att vi inte tar miljöproblemen på allvar. Det blev ett uppsving efter Al Gore, men nu har intresset dalat igen. Vi har två åror att ta till för att ro båten i hamn menade Stefan: 1. Den gröna tekniken. 2. Effektivisera och förändra livsstil. Men att ändra på något kan ta en generation och Stefan hoppades att media skulle skriva mer om de positiva trender som trots allt finns.

– Vi måste bygga välfärd smartare. Konsumtionen växer för fort. Tre B:n måste vi dra ner på: Bilen, Biffen och Bostaden, tillade Stefan, som kan tänka sig genmodifiering så länge man inte ger sig in på ståndare och pistiller. Däremot var han skeptisk till kärnkraftstekniken. Vi tackade för en stimulerande samtalsföreläsning.

Ulla Alvermalm

Erkki Persson är i grunden skeppsbyggare och tillbringade sina sista 10 arbetsår som chef på Cityvarvet i Göteborg. Han inledde med att berätta om den tiden och den stora omvälvningen när varvsindustrin fick lägga ner. Under hans ledning fick varvsarbetarna sadla om och bl.a. börja med reparationsarbeten på land. Han har skrivit en bok om denna tid – ”10 år på sista varvet”.

Det var i början av 90-talet som idén om Goda Nyheter dök upp. Erkki träffade två reklammän som tillsammans med honom ville förverkliga idén om en tidning med bara goda nyheter i kontrast till allt elände man kunde läsa om i övriga pressen. Erkki sponsrade dem i två år och det visade sig att de inte var ensamma om att vilja ändra medievärlden i en positivare riktning. De fick annonsörer som ville vara med och verksamheten utvecklades.

Tidningen kommer ut fyra gånger per år och trycks i 5000 ex. Den handlar om Göteborg med omnejd – där omnejd är ett ganska vitt begrepp. Prenumeranterna betalar 100 kronor för fyra årstidsrelaterade nummer. Erkki räknar med att varje nummer läses av cirka 15.0000 personer. Han gläder sig särskilt åt att 50 göteborgare som bor i Stockholm är med på distributionslistan. T.o.m. i Vancouver finns en stadig, betalande mottagare. Trygghetsrådet hör också till prenumerantskaran. Liksom många företag, som använder tidningen i personalvårdande syfte.

– Ej tjej på Nordea fick med sig 20 tidningar i september 2008 när det var krisigt. Nästa dag gick börsen upp 8,7%, förklarade Erkki glatt.
Att tidningen är populär framgick av en annan historia: En man satt med kölapp hos gamla anrika glasögonfirman Hendéns. När hans nummer kom upp ropade han till biträdet: “Du får gärna ta några andra kunder före mig, för jag sitter och läser Goda Nyheter!”.

Man kan ju numera få ut motion på läkarrecept. Enligt föredragshållaren har läsningen av Goda Nyheter lika god effekt.
– Att jobba med Goda Nyheter har varit mina bästa år. Jag har säkrat återväxten. Bara en av 7-8 anställda får ersättning. De övriga har jag lovat att de ska få överta tidningen gratis den dag jag går och förra året fick vi faktiskt ett litet överskott trots att vi hade en del extra jippon i samband med 20-årsjubileet, berättade Erkki Persson, ansvarig utgivare av Goda Nyheter.

Ulla Alvermalm

---------

Dan Sjögren ledde samtalet hos VJS med fr.v. Inger Heyman, Ann Lundgren och Gerd Hegnell.

Carin Mannheimers föreställning ”I sista minuten” uppskattades livligt av VJS:arna när de besökte Stadsteatern 13 mars. Två dagar senare fick föreningen besök av de tre huvudrollsinnehavarna, Inger Heyman, Gerd Hegnell och Ann Lundgren. Dan Sjögren ledde samtalet med de tre om hur det är att skådespela i en ålder då de flesta har avslutat sitt arbetsliv.

Stycket är skrivet för de skådespelare som medverkade i den tidigare största publiksuccén för Stadsteatern: ”Sista dansen”. Redan i TV-serien ”Solbacken: Avd E” fanns temat äldres liv som den nu 78-åriga Mann-heimer är en mästare i att skildra. Vid premiären på ”Sista dansen” fick hon en förfrågan om att göra en pjäs till och det gjorde hon, nu med ett lite gladare och hoppfullare innehåll – skrivet för samma skådespelare.

Alla tre tycker att det är oerhört roligt att få stå på scenen och vill inte vara utan det, även om det kan vara jobbigt ibland. Inger hade 186 sidor manus att lära sig och avslöjar att de alltid följer manus noga – inga improvisationer.
– Men jag blir pigg på scenen, det är så roligt! Det är så härligt att skjuta iväg replikerna! Man vill bara fortsätta. När man lägger ner en pjäs, så dör ju ens rollfigur, säger hon.
– Jag har bara 78 sidor och börjar alltid min dag med att repetera och kommer i god tid till teatern. Man får vara glad att man hänger med, förklarar Gerd och tillägger att när en pjäs är slut, så försvinner den helt från huvudet.
– Erfarenheten gör att man har mer att plocka ur, men det är lika jobbigt varje gång, svarade Ann på frågan om det blir lättare att spela med åren, när man har mer erfarenhet.

Alla tre ansåg att det tar tid innan en pjäs sätter sig. Den utvecklas hela tiden och det har även betydelse hur olika publiken tar emot den. Allt är ett samspel. Skillnaden att arbeta med drama eller komedi är inte så stor för skådespelarna.
– Det är viktigt att ta komedi allvarligt, säger Gerd och får medhåll av Ann:
– Man kan inte luta sig tillbaks precis trots lång erfarenhet.

Kamratskapet på en teater är oftast mycket gott och har stor betydelse. Alla trivs med att få gå in i en ny värld. Numera kan man inte tacka nej till en roll utan får då ta tjänstledigt. När det gäller recensioner, så läser aldrig Gerd dem. Ann läser, men säger att om fyra av fem är bra, så tar bara till sig den dåliga. Inger älskar recensioner och tycker att arbetet skulle bli för flyktigt om de inte fanns.
Ulla Alvermalm

---------

Som sann socialdemokrat sedan barnsben har Anna Johansson aldrig tackat nej till ett uppdrag. Men hon har ingen ”karriärplan”. Hennes idol var Olof Palme och hon drogs in i politiken på 70-talet och blev ordförande i SSU. Nu är hon kommunalråd i Göteborg och har inte blivit avskräckt från politiken trots en ofta frånvarande pappa Göran.
– Jag är inte beredd att offra familjen, minst en vardagskväll i veckan ska vi kunna vara tillsammans. Jag har sett avigsidorna av politiken och är inte beredd att offra allt för den, säger hon.

Hennes ansvarsområde är stadens barn, unga, äldre och fritid. Själv var hon skoltrött efter gymnasiet och fick sitt första barn vid 18 år. Hon är uppväxt i Kortedala och bor nu med familjen i Bergsjön.
– Jag var skeptisk till en början när ett gammalt hus där blev till salu, men vi trivs jättebra och tre av mina barn har gått i skola i Bergsjön. Vi sa att så länge skolan levererar vad den ska, så är det inga problem. Det är bra att ungar möter barn från andra kulturer.

På 60-70-talet kom stora grupper arbetskrafts-invandrare och de har assimilerats bra i samhället. Men på 90-talet kom stora invandrargrupper från Balkan och Somalia och då stod 3000 lägenheter tomma i Bergsjön. Det förklarar att de flesta av invånarna där är invandrare.
– Vi försöker bygga blandat, men det är inte lätt. Sen är det inte konstigt att man vill bo tillsammans med sina egna. Jämför med svenskarna som reste till Amerika. Det viktigaste vi kan göra för att minska segregeringen är att se till att fler kommer i arbete. Det har blivit mera av ett klassamhälle nu. Problemen är hög arbetslöshet och bristfällig utbildningsnivå.

– Att få ett bra liv bygger också mycket på att man har ett kontaktnät. Om svenskfödde Kalle beter sig olämpligt så är han utagerande. Men om en pojke från Ghana gör likadant, så tenderar vi att säga att såna är dom från Ghana. Det är ett problem att bli definierad efter grupp. Men vi brukar inte kalla hitresta forskare och läkare för invandrare.

Beträffande äldrevården ansåg Anna Johansson att man borde satsa mer på trygghetsboenden som en mellanform. Kommunen kunde satsa på gemensamhetsutrymmena, så att de inte behövde komma på hyran. Bostadsbolaget har byggt ett sådant boende: Majviken intill Chapmans torg.
– I äldreboenden är det kvalitén, inte driftsformen som är viktig. Vinsten ska självklart gå tillbaks till verksamheten. Tillsynen ligger hos socialstyrelsen, kommunen har ansvar för upphandlingen och se till att man följer avtalet. Men vi behöver bli bättre.

Beträffande situationen inom socialdemokratin tyckte Anna Johansson att det varit ”ett jättejobbigt ett och ett halvt år med makalös medial bevakning”. Men hon anser det vara hoppfullt med Löfven som ledare och att det med honom finns mer arbetsro.

Ulla Alvermalm

-----

Årets första träff med VJS ägde rum den 17 januari på Hörselfrämjandet. Drygt 20-talet medlemmar kom för att lyssna på kommunalrådet David Lega (KD), välkänd debattör, föreläsare, och inte minst framgångsrik simmare inom paralympics.

Livfullt berättade han om sitt idrottsliv och den långa vägen till framgång, som i simning inneburit såväl OS- som VM-segrar. Han betonade gång på gång att man aldrig skall sträva efter att bli bäst. I stället är målet att bli bättre. Davids positiva attityd sporrar också oss utan fysiska handikapp.

Hans åsikter går i bland stick i stäv med handikapporganisationerna. Nu senast beträffande tv-serien Mot alla odds, som David försvarar i motsats till handikapp-organisationerna. David menar att man visst ska ställa krav på funktionshindrade människor.

Nu ägnar han sig i stort sett åt politiken på heltid som kommunalråd i Göteborg, där bland annat idrottsfrågor ligger under hans ansvar.

Nästa träff, den 22 februari kommer förhoppningsvis Anna Johansson till oss.
Till årsmötet den 28 mars har biskop Per Eckerdal lämnar återbud. I ställer kommer Erkki Persson, en gång chef för Ciyvarvet i Göteborg. För 20 år sedan startade han tidningen Goda nyheter, som kommer ut med fyra nummer per år och har 4 000 prenumeranter. Han berättar om bakgrunden till tidningen och dess syfte. I den finns bara goda nyheter…

Text: Tore Ljungberg
Foto: Lars Lidström