Årets resa ut i världen gick till Barcelona. Här hemma återupptäckte Seniorerna Gripsholm och Grafikens hus och lärde känna mer av Södertälje. Slussen var ett aktuellt mötesämne liksom valet 2010. Mycket intressant, men inte allt, fick vi veta om Nobelkommitténs arbete och en av finansvärldens centralfigurer var föreningens gäst. Själva gästade vi bl a Fryshuset.

Första gästen i vårens program var Kjell Espmark, populär författare, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Stockholms Universitet och ledamot av Svenska Akademien sedan 1981, tillika aktiv som ordförande i Nobelkommittén under 17 år.

På Solnadals värdshus hade cirka 50 personer slutit upp för att få veta lite mer om de outgrundliga vägar som leder fram till utdelandet av Nobelpriset i litteratur varje år.

Nobelkommitténs rapporter är hemligstämplade i 50 år. Diskussionerna är självklart långa och omständliga. Varje generation har dessutom sin egen tolkning av Nobels relativt otydliga testamente. Det står t ex att priset ska gå till den som "inom litteraturen har produceradt det utmärktaste i idealisk rigtning". Vad är då idealisk riktning? Kyrka, stat, familj har tidvis tolkats som litterärt ideal. Men Leo Tolstoj förkastades till exempel av kommittén eftersom hans Kreutzersonaten (1891) kritiserat staten och kyrkan.

Under 30-talet tolkade Nobelkommittén testamentet så att hela mänskligheten skulle kunna läsa en nobelpristagare med behållning. Då utsågs alltså bestseller-författare till pristagare.

Efter andra världskriget kom en ny generation in i Akademien med Anders Österling och Pär Lagerkvist som tunga företrädare. De ville premiera banbrytarna, t ex Hermann Hesse. "Över min döda kropp" sade Hjalmar Hammarskjöld. Han sade dessutom nej till André Gide, eftersom Gide var homosexuell. Det hjälpte inte. Båda fick ju priset, åren efter varandra.

Mot slutet av 70-talet och i början av 80-talet ville man lyfta fram stora mästare som publiken inte hört talas om. Så kom till exempel Singer in i bilden och han översattes senare till mer än 40 språk. Man fortsatte några år med okända författare men kom sedan in på författare som agerat "vittnen", till exempel Imre Kertész och Le Clezio.

Politisk laddning vid valet? Nej, Kjell Espmark klargör att Svenska Akademien står helt fri gentemot staten och att den politiska integriteten är total. Sedan kan ett val alltid få en politisk verkan, men det får inte vara någon politisk avsikt med valet. Solzjenitsyn var ett sådant val, där Gunnar Jarring bad Akademien vänta något år, men Anders Österling svarade att man var övertygad om att det var rätt val. Relationen mellan Sverige och Sovjetunionen var alltså av underordnad betydelse jämfört med den litterära aspekten.

Kvinnor? Fem kvinnor fick pris de första 50 åren. Nästa 45 år fick en kvinna ett halvt pris (Nelly Sachs 1966). 1991 kom man till besinning och därefter följde fem kvinnor.

Påtryckningar utifrån? Jodå, överallt ifrån. Cirka 2 000 inbjudningar kommer. 200 namn plockas ut före 1 februari. I april ska 15 namn presenteras för Akademien. I maj återstår fem namn som blir hemläxa över sommaren. En liten helgjuten stab känner till och har total sekretess. I kommittén sitter fem språkkunniga personer och pristagaren utses efter ett majoritetsbeslut.

Lena Björk

Efter ett sällsynt välbesökt årsmöte kunde nya ordföranden Eva Marling hälsa en av Sveriges absolut mäktigaste män, Mats Bergstrand, välkommen att berätta om ”sin” sida DN Debatt, eftersom tidigare vidtalad föreläsare Johan Croneman blivit sjuk.

Mats hade ställt upp med kortkort varsel och talade till över hundra medlemmar med den äran. Rubriken på föredraget löd ”Det var bättre förr” syftande till att nyheter delvis har ersatts av enskilda journalisters åsikter.

Men först några ord om hur DN Debatt fungerar. Ett 40-tal inlägg kommer till redaktionen varje dag. Cirka 30 procent väljs ut och publiceras. Tanken är att nya debatter ska initieras med inläggen. Det blir inga repliker i tidningen.

Redaktionen sorterar under ledarredaktionen, men DN.Debatt ska redigeras fri från ledarsidan. Understundom kan en liten konfliktyta finnas mellan nyhetssidan och DN Debatt. Material, som publiceras på debattsidan, ska inte följas upp samma dag på nyhetsplats.

Mats Bergstrand visade upp dagens förstasida (19/2) där Saab var huvudrubrik. Han ställde frågan till SJS:s journalister och till sig själv: Hur ser vi på nyheter idag? Håller vi på att mista tron på vår förmåga? Förr hade rubriken kring Saab lytt: Sanningen bakom maktspelet kring Saab. Idag skriver man i stället vad redaktörerna själva tycker ( t ex Lasse Swärd, Henrik Brors), vilket Mats Bergstrand anser är en farlig utveckling. Vi har gått ifrån att vara nyhetsaktiva till att vara åsiktsaktiva.

Att återta initiativet vad gäller nyhetsjournalistik är överlevnadsfrågan för svenska tidningar. Två av tio unga läser inte pappersnyheter – inte heller nyheter på nätet.
Vilka reaktioner får Mats Bergstrand när debattinlägg refuseras? Jodå, de är många och starka. Men alla kontaktas så att de har möjlighet att försöka placera sina artiklar på annan plats. Händer det att politiker refuseras? Jadå, till och med statsministrar har fått tillbaka manus.

Hur är förhållandet till kulturredaktionen? Ganska gott. I maj 1984 fick DN Debatt sin egen sida. Kulturredaktionen såg det då som ett hot. Men så känns det inte längre.
I mitten av mars kommer nye chefen för ledarsidan Peter Wolodarski; det blir spännande för både DN Debatt och hela DN. Men Mats Bergstrand avslutar med att upprepa att DN Debatt alltid ska vara fristående från ledarsidan.

Lena Björk

En fullsatt Tessinsal i Stockholms Stadsmuseum mötte Christoffer Barnekow och de två talarna Martin Rörby och Martin Schröder (bilden), när de skulle berätta för senior-journalisterna om det omdiskuterade Slussenprojektet.

Först gav Christoffer en kort resumé över Stadsmuseets historia. Där har de flesta aktiviteter inrymts, bl a både kyrka och teater. Därefter visades ett filmiskt mästerverk i form av en raspig och rolig journalfilm från invigningen av nuvarande Slussen 1935. Sven Jerrings polisröst berättade om händelsen och Gustav V, flankerad av kronprinsen Gustaf Adolf, kronprinsessan Louise och prinsessan Sibylla, höll ett sluddrande men välment invigningstal. Sven Jerring framhöll att trafikdjävulen drabbat Slussen (medan vi såg ett par bilar, en spårvagn och några hästskjutsar).

Vad ska då hända med Slussen nu? Martin Rörby, arkitekturhistoriker och medlem av Skönhetsrådet, och Martin Schröder, planarkitekten som är ansvarig för Slussenprojektet på Stadsbyggnadskontoret, redogjorde för de förslag som kommit in. Fem olika konstellationer presenterades. Först ut var Nyréns, en sk näslösning med mycket ytor för shopping och uppehåll. Ett stort torg där folk kan sitta och vistas. (Man ska ha i minnet att ca 300 000 personer passerar tunnelbanan vid Slussen varje dag).

Projekt nr 2 heter BIG och är danskt. Detta är också en näslösning med två huvud-byggnader. I det förslaget föreslås också att man kanske ska vrida Katarinahissen 90 grader.

Projekt 3. Foster och Partners med mer frilagd vattenyta och en loop som gångbro mellan Södermalm och Gamla Stan.

Projekt 4. Wingårdhs arkitekter har inkommit med en brolösning och omfattande bebyggelse framför KF-huset.

Projekt 5. Atelier Jean Nouvel där man vill tydliggöra öarna och anlägga övertäckta vägar. Plus massor av plan med shopping.

Idag utvärderas samtliga fem förslag och man tar hänsyn till kulturhistoria, trafik och miljö mm. Man vill finna ett förslag att jobba efter. Slussen idag är i extremt dålig kondition och man förordar en helt ”Nya Slussen” framför ett nybyggt bevarande.
Utöver dessa fem förslag har ett Grupp 6 inkommit från kända arkitekter och stadsbyggare i Stockholm ned Svante Forsström i spetsen. ”Ny syn på Slussen” kallas denna, där men vill gräva ner tunnelbanan och den nya tunnelbanan kan byggas parallellt med den gamla så trafiken kan rulla på. I detta förslag skulle Slussens tunnelbanestation och Gamla Stans slås ihop till en enda.

Martin Rörby påpekade att platsen är svårhanterad; det är en förkastningsbrant som gör att backarna är branta och svåra att bebygga. Pålningsarbetena blir legio. Platsen har dessutom ut- och omformats flera gånger och själva slussfunktionen är fortfarande utomordentligt viktig. Skönhetsrådet har konstaterat att Slussen inte är räddningsbar. Nuvarande ”Slussen” ritades av arkitekt Tage William-Olsson och kapten Thulin var ombyggnadschef.

Vid frågestunden kom en hel del synpunkter fram, bl a om vattenytan ska vara täckt eller öppen, varför samtliga arkitektförslag inte förstår att vi har vinter i Sverige och inte kan sitta ute och fika året om, att fritidsbåtar måste kunna passera mellan Mälaren och Saltsjön. Tre borgarråd är berörda, 6 miljarder är avsatta för projektet, exploateringsnämnden är beställare av förslagen. Men bara projektering måste väl kosta en massa pengar? Javisst, men detta är en process som måste få ta tid. Och kosta.

När nya ordföranden Eva Marling tackade de medverkande för visualiseringen av Slussenprojektet konstaterade hon sakligt att hennes barnbarn skulle gå ut gymnasiet samtidigt som nya Slussen är ett faktum.

Lena Björk

Av 34 pigga journalistseniorresenärer hade INGEN missat omställningen till sommartid den 29 mars så alla kom i tid till Arlanda fvb Barcelona.

Ledda av den oförutsägbara guiden Nina Yunkers och Eva Marlings ärtgröna plastparaply gjordes sedan staden Barcelona under fyra upplevelserika och intressanta dagar.


Bäst minns man kanske de två museerna tillägnade Joan Miró respektive Pablo Picasso, men framförallt arkitekten Antoni Gaudís fantasifulla byggnader, kyrkan Sagrada Familia och hans Parc Güell, där torn, tinnar och spiraltrappor överglänste varandra.
Ramblan, den stora shoppinggatan och ”ströget” genom staden består egentligen av sju ”ramblor” (rambla = flodfåra). Där promenerade gruppen, stornjöt av folklivet, försäljarna, den enastående matmarknaden, de levande statyerna och Ninas berättelser om nytt och gammalt eller visningar av t ex ”oenighetens kvarter”: tre bostadshus i rad av tre helt olika arkitekter, varav Gaudí var en. Tala om stilbrytningar!

I en annan Ramblan-byggnad, kallad Stenbrottet, också signerad Gaudí, visades hans egen bostad på äldre dar. Nu pågick där en konstutställning, så väggarna var täckta av vita skärmar, men man kunde ändå se taket, de gigantiska inomhuspelarna och få en uppfattning av våningens enorma storlek: här levde Gaudí ensam, bildade aldrig familj.

För många var det kanske alldeles nytt att höra Ninas berättelser om den antagonism som råder mellan autonoma Katalonien och Spanien och dess historiska bakgrund. Katalanerna är mycket stolta över sin självständighet, sitt eget språk och sina traditioner och vill helst inte låtsas om att de tillhör Spanien och faktiskt kan tala spanska.

Kanske allra mest minnesvärd var det helt osannolika ”hålet-i-väggen-stället” dit Nina tog resenärerna i smågrupper p g a trängseln därinne.

Här dracks hemgjord cava (”champagne”) för 7 kronor glaset med choritzomackor som tilltugg. Ingen kunde svara på vad denna Barcelonaklassiker heter, men efter litet luskande här hemma kan vi meddela: Can Paixano, ett måste för nästa besök!

Lena Rainer

Drygt 50 seniorjournalister mötte upp på Solnadals värdshus för att lyssna till Jacob Palmstierna, finansmannen som föddes med guldsked i munnen och gick en lysande bankkarriär till mötes. Med endast ett hack i karriärprofilen. Nu har han kommit ut med en bok, Jacobs stege, som sålt i hela 12.000 ex!

– Minnen föds medan jag skriver. Det har varit ett mycket lustfyllt arbete. Dessutom har processen efteråt varit mycket intressant. Jag har fått mer än 150 brev med reflektioner, dessutom fyllda av mänskliga berättelser.
– Varför skriver man en bok? Ja, man sitter vid köksbordet på Maltesholm med vännen Peter Thelin och hans hustru och när man delar på två flaskor vin på fyra så är det lätt att man lovar något! Peter tyckte jag skulle skriva ner minna minnen från den svenska finansvärldens hjärta – och jag lovade!

– Först prövade jag med två olika journalister som skulle hjälpa mig, men det blev inte min ton. Så kontaktade jag Bertil Torekull, som var chefredaktör på SvD när tidningen förföljde mig som värst. Jag bad honom skriva om mig. Bertil ansåg sig för gammal och hade dessutom för mycket att göra. – Du ska skriva själv, sade han lugnt.

Efter fem skrivna kapitel for Jacob Palmstierna till Brantevik, där Bertil Torekull bor, och med hans unika talang på ordkonstruktioner och en del påpekanden om mer personlig stil osv gick boken i tryck sommaren 2008. Den är utgiven på Ekerlids förlag och första upplagan bestämdes till 2 000 ex. Den fick nytryckas i 4 000 ex efter 14 dagar och efter ytterligare 14 dagar ännu 4 000 ex.

– Självklart har den underbara finanskrisen bidragit till försäljningen. Självaste Obama har också hjälpt mig genom att tala om The Swedish Model.

Hösten 2009 kommer ett separatkapitel i boken som handlar om att ärva, driva och föra vidare en stor egendom, Maltesholm. Där driver man en högproduktiv skog och det kostar. Man får engagera sig i skogspolitik, miljöfrågor och hantera förödande skogsstormar. Nu har man avverkat all granskog äldre än 45 år och planterar lövträd i stället. Dessutom driver man ett projekt av riksintresse – Maltesholms vindkraftverk.

Så till finanskrisen. 1990 blev Jacob Palmstierna frikänd i tingsrätten. Det var ett misslyckande medialt rakt igenom. Ja, det har faktiskt blivit något av en klassiker hur man INTE ska hantera media. Poliserna gjorde husrannsakan och 10 meter bakom stod Marja Lång. -Det var smärtsamt att vara jagad av journalister efter 30 år i SEB. Mamma var kusin till Wallenbergarna och jag har 112 sysslingar.

Efter frikännandet blev Palmstierna kontaktad bl a av Gyllenhammar och Rausing. Och så småningom kontaktades Palmstierna av gode vännen Björn Wahlström som blivit tillfrågad av finansminister Allan Larsson om han kunde rädda Nordea. Javisst, tillsammans med Jacob Palmstierna. Jacob P fick tre minuters betänketid klockan 7 en lördagmorgon – och sa ja. Det blev hans comeback.

Varför befann sig Nordbanken i kris? Det var en fastighetsbubbla. Och alla bubblor spricker. 1990 – 93 sjönk priserna mellan 50 och 70%. Staten, som äger 72% i Nordea fick gå in med stöd. 1994 blev Göran Persson finansminister. Palmstierna var ordförande i Nordbanken. Persson förde samtal med Palmstierna om försäljning av banken, men det fick stanna mellan dem.

– Maktmänniskor kan komma från höger eller vänster. Det spelar ingen roll. De agerar likadant, sade Jacob Palmstierna.
I augusti 2007 kom nästa bubbla. Bostadsbubblan i USA. I bankaffärer finns det ett enda ord som är viktigast. TRUST – förtroende. Brist på förtroende eroderar banken och det är vad som skett nu.

Så följde en frågestund med bl a frågan om bonusar. -Utformningen av bonussystemen har varit perversa. Rörliga bonusmål är OK när man ska påverka att öka marknadsandelar. Finansvärlden idag kan inte påverkas. Alltså ska bonusarna bort. Sade Jacob Palmstierna.
Revisorer, finansinspektion – allt kommer att hårdna. Styrelser måste bli mer alerta. Räfst och rättarting kommer att råda.

Lena Björk

Rekordmånga seniorer hade tagit sig till Solnadals värdshus den 7 maj för att lyssna på Annette Kullenberg som lovat tala om sin relation till legendariska Marianne Höök, tillika sin biografi om henne.

Eva Marling hälsade välkommen och introducerade gästen och påminde om när Annette Kullenberg dök upp på Svenska Dagbladets redaktion,”rödhårig och mopsig”. Marianne Höök skrev på den tiden kolumner i Svenskan och utsatte understundom ansvarig utgivare (Allan Hernelius) för en del påfrestningar. Bland annat hade hon använt ordet fitta i en slutrad, varpå Allan Hernelius föreslog notischefen att man skulle ”tappa” sista raden i tryckeriet. Så skedde!

Kära Kollegor, började Annette sitt föredrag och spelade upp en sång av den världskända mannen från Tidaholm – Karl Gerhard – där Marianne Höök fanns med i den mycket kända kupletten ”Det har en kommit en katt in bland hermelinerna”.

Vem var då Marianne Höök? Ja, hon hette inte Höök utan Calonius från början. Men hon gifte sig med flygaren Håkan Höök Nilsson, vars mor hetat Höök och hon ville förmodligen skapa sig ett artistnamn, typ Cary Grant eller Bob Hope. Marianne hade ett stort filmintresse. Flygaren och Marianne bosatte sig i Karlsborg och Marianne sade med sin berömda slagfärdighet:

– Jag satt på fästning och födde levande ungar. Dessa barn fick namnen Charlotte och Peter; Charlotte är jämnårig med Annette och de umgås av och till.
Marianne Höök hade en dröm: hon ville skriva en roman. Och hela hennes korta liv hade hon en mängd olika projekt som aldrig blev av.

Hennes liv blev dock av. Hon föddes i Västerås 31 oktober 1918 och föräldrarna hette Ragnhild och Harry Calonius. Marianne var enda dottern. När Marianne var ett halvår gammal for den lilla familjen till Sunne för att hälsa på Ragnhilds föräldrar. Morfar Carl M. Olson var pamp i Missionsförbundet och hade skapat en egen församling i Sunne, Betelförsamlingen. På den tiden var en tågresa mellan Västerås och Sunne ett företag. Man steg alltså av i Kil och sov över på hotell. På morgonen, en vårdag i april, hittades Ragnhild död, 28 år gammal. Hon hade hängt sig i sina egna strumpor i sängstolpen. Pappa Harry och Marianne for vidare till Sunne och Marianne lämnades hon sina morföräldrar. Och där blev hon kvar fyra-fem år. Därefter uppfostrades hon av ”Tant Berta” i Västerås och gick i flickskola där. De bodde i pappa Harrys lägenhet, men pappa var sällan hemma.

I Mariannes föredrag och skriverier nämns aldrig några namn, inga orter, ingen tid. Men hon var skräckslagen inför att bli gammal. Hon kunde säga: – Tänderna är i alla fall äkta.
1941 bodde Marianne med sin familj alltså i Karlsborg och där spelades filmen ”Första divisionen” in med Hasse Ekman, Lorens Marmstedt med flera. Det var första steget in i den ”fina” världen. Senare i Stockholm tog hon kontakt med filmvännerna, blev scripta och filmrecensent. Hon lärde känna damer som Astrid Sampe och Viola Gråsten och blev god vän med Harriet Andersson. Av henne lånade hon en gång en tjusig klänning designad av Balenciaga. Den fick Harriet aldrig tillbaka.

Marianne Höök gifte sig ett par gånger till. Andre mannen hette Torgny Wickman och var filmregissör. Han låg bland annat bakom filmen ”Kärlekens språk”. Marianne var hans livs kärlek och han frågade: – Var vill du bo? Blockhusudden. Och så blev det och hemmet möblerades av Svenskt Tenn. Men Wickman försvann. ”Han bullrade för mycket”. Tredje äkta mannen blev Dick (Richard) Hichens-Bergström och vid bröllopet var Aina och Tage Erlander vittnen. Äktenskapet knakade i fogarna efter ett tag, men upplöstes inte förrän Marianne Höök tagit sitt liv, i april 1970. Samma månad som mamma Ragnhild valt. Hon begravdes i Sunne, i mammas grav. Mamman som hon aldrig fick lära känna.

Lena Björk

Vårsäsongens sista seniorevenemang – resan till Mariefred med besök på Grafikens Hus, lunch på Gripsholmsvikens restaurang och visning av porträttsamlingarna på Gripsholms Slott - blev en riktigt lyckad slutpunkt på vårterminen 2009.

Redan under bussfärden till Mariefred kunde häpna resenärer notera två innovationer:

1. En alldeles oväntad och ostädslad bussvärdinna i uniform och allt dök upp i bussen och förklarade att hon gärna såg till att alla hade det bra. Tur, tyckte vi trots allt, att en resenär hoppat av i sista stund för annars hade denna bussbolagsängel inte fått plats i bussen.

2. Den mer vardagliga bussängeln Lena Rainer införde innovationen: smågodis i medhavd bytta! Enorm succé och karamellerna smalt undan som snödrivor i april.
Karin Mamma Anderssons magnifika etsningar, några tillverkade på stipendium i San Fransisco, några på själva Grafikens Hus förtjuste många.

Vi fick bl a veta att hennes Mamma-extranamn tillkommit därför att hon tyckte att både Karin och Andersson är väldigt vanliga namn och kanske inte gav henne någon riktigt egen identitet.
Men så – under småbarnsåren – blev hennes identitet bara Mamma och då lade hon detta epitet till sitt namn.

Kul utöver etsningarna var det utställningsbord där Karin Mamma själv samlat en massa ”småplock” ur sina samlingar, sådant som hon alltid samlar inspiration ur: gamla biobiljetter, skolfoton, tidningsklipp, vykort m m.

Efter en somrig lunch - lax och dillstuvad potatis – i gentila vitkalkade salar med högt i tak (gamla sjukhussalar, faktiskt) gick vi en lätt promenad till fantasieggande Gripsholms Slott där vandring bland de ärevördiga porträtterna förtjuste och öppnade dörrarna mot flydda tider.
Förvisso dominerade kungaporträtten och lantgrevarna i maffiga dräkter, men vi fick också stifta bekantskap med många föregångare inom vårt skrå och företrädare för det fria ordet.
T ex Geijer, Tegnér, Wallin, Gullberg, Moberg, Karin Boye, Elin Wägner och alla de andra.

Lena Björk

Christoffer Barnekow hälsade Lena Mellin varmt välkommen och konstaterade att det är två relativt jämstarka block som ska duellera detta år. Denna dag är det exakt ett år och 16 dagar till valet år 2010. Lena Mellin är en skicklig kartläsare med god kompass och frågan är:

Vem vinner valet?
– Ja, sade Lena Mellin, om jag visste det skulle jag delta i en vadslagning och bli väldigt rik. För det finns många företag som ägnar sig åt vadslagning i dessa dagar. Men opinionsbarometern idag visar att de röd/gröna är lite större, medan regerande alliansen är mycket trosviss.

– Nyligen hörde jag Fredrik Reinfeldt säga, att moderaterna ska bli det nya statsbärande partiet.

– I så fall innebär det ett skifte i svensk politik. Sedan 1928 har socialdemokraterna varit störst och nästan alltid bildat regering.

Lena Mellin fortsatte med att ta fram plus och minus för de olika falangerna.

Röd/grönas plus: den ekonomiska krisen är i dagsläget bästa vännen. Maria Wetterstrand är en duktig politiker som fått Miljöpartiet att växa så det idag ligger på cirka 10 procent.

Röd/grönas minus: Lars Ohly. Kommunister är illa omtyckta av många socialdemokrater. Han har till och med haft den dåliga smaken att lägga sig i var kronprinsessan ska bo och anser att hon ska ut på marknaden och leta och inte bara få tillgång till Haga slott!

Ett annat minus är Mona Sahlin. Hon har inget stort personligt intresse för ekonomiska frågor (som ju är kärnan) utan bryr sig mer om integrations- och jämställdhetsfrågor.

Minus är också opinionsläget i Stockholm, som väger tungt i hela riket. Alliansen har höga tal. Man måste vinna Stockholm för att vinna valet.

Alliansens plus: Den har klarat sig rätt bra under tre år om man jämför med det kaos som rådde 1991–1994.
Anders Borg tycks klara denna vargavinter.

De är målmedvetna och samspelta. Exempel på oenighet är ofta fåniga små detaljer som t ex att Sveriges Skidskytteförbund fått erbjudandet att ta över några gamla vapen från försvaret. Moderaterna säger OK, de andra nej. Ett annat plus är att man vet vad man får när man röstar.

Alliansens minus: Det ekonomiska läget. Den stora arbetslösheten som inte viker nästa år. Fyraprocentspärren där KD ligger dåligt till.

Så har vi två jokrar: Sverigedemokraterna och Piratpartiet. De har båda en chans att komma in i riksdagen.

Strukturförändringarna är så snabba i massmedia idag. Redaktioner minskar och bloggare får mer utrymme. Och därmed viktigare positioner.

Så vidtog frågestund och många ville få sina frågor besvarade. Bland annat dryftades ifall Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen om något block då skulle närma sig dem. Men det trodde inte Lena Mellin.

– De kommer att vara isolerade eftersom ingen vill ha med dem att göra.

Blocksprängning? Nej, det trodde inte Lena Mellin. Väljarna vill ha blocken.
Kan KD få stödröster för att rädda alliansen? Jo, så kan det bli.

Man ska komma ihåg att Sverige är ganska rött utanför de stora städerna. Varför är Stockholm borgerligt? Förmodligen för att här inte finns någon industri att räkna med. Tjänstemännen dominerar.

På frågan varför Mona Sahlin förändrats, blivit tråkig och väljer trista medarbetare svarade Lena Mellin att det är ett mysterium. Att t ex byta Pär Nuder mot Thomas Östros. Dessutom borde Mona Sahlin hållit fast vid MP och inte närmat sig K. Hon borde stått fast. Många gamla sossar kommer att fundera en gång till. Kanske inte ens rösta.

Vart tar då ungdomen vägen? De går till vänster. Men FP ligger bäst till hos ungdomen bland de borgerliga partierna.

Lena Björk

Första dagen i oktober begav sig Stockholms journalistseniorer till Södertälje. Vår guide Patrik Derk kunde under rundturen i Södertälje ge oss viktiga fakta om kommunen (som att var tredje av kommunens 84.000 invånare är födda utomlands) och ta ur oss en hel rad missuppfattningar.
Vi åkte genom välskötta bostadsområden och Scanias och Astras väldiga industriområden. De båda företagen har var och en fler anställda än Kommunen, Scania 9.000 och Astra 6.000 jämfört med kommunens 5.500 anställda. Ingen annan kommun i Sverige kan visa upp något liknande, berättade Patrik Derk stolt.

Sedan tog han oss genom Södertäljes ”problemområden”.

– Vi har inte fler skolbränder i Södertälje än i andra kommuner men det blir alltid stora rubriker, säger Patrik Derk, som tidigare var rektor för Ronnaskolan och numera är VD för Hovsjösatsningen, som bildats för att utveckla området och bryta segregationen vad gäller utanförskap, arbetslöshet och studieresultat.

– Istället för att stirra oss blinda på problemen, lyfter vi fram det positiva som finns i området t ex det rika föreningslivet och den natursköna omgivningen.

Mittemellan Ronna och Geneta ligger den syriskt ortodoxa katedralen, där fader Gabriel tog emot oss och visade oss det praktfulla kyrkorummet, som församlingsborna själva finansierat. Församlingen har också en omfattande social verksamhet. Utsatta församlingsbor kan t.ex. tillfälligt få husrum här.

Här fick vi också klart för oss en sak som gör situationen i Södertälje speciell: De flesta invandrarna är kristna och har ofta bra utbildning, när de kommer till Sverige. Hela 40 procent av de nyanlända flyktingarna har högskoleexamen. Kommunstyrelsens ordförande Anders Lago väntade på oss i det nya stadshuset.

Precis som Patrik Derk vill Anders Lago heller se möjligheterna än svårigheterna i ett mångkulturellt samhälle.

I Södertälje är nationaldemokraterna vågmästare i fullmäktige. I viktiga frågor som t.ex. gäller våra invandrare och flyktingar samt arbetsmarknaden söker vi därför breda politiska lösningar, påpekar Anders Lago.
– Visserligen står Södertälje för 20 procent av Sveriges nettoexport och har flera forskare än Uppsala. Men vi har ändå en tuff arbetsmarknad och behöver 1000 nya jobb varje år! påpekar Anders Lago. I nästa andetag berättar han entusiastiskt om ett samarbetsprojekt med Cornelluniversitetet utanför New York, där Södertäljestudenter ska kunna läsa halva tiden vid det amerikanska universitetet.

Södertälje är kontrasternas kommun. Från det moderna stadshuset blev det en snabbtur genom centrum till Wendela Hebbes gamla hus nere vid kanalen. Som sentida kolleger var det spännande att få höra Ami Lönnroth och hennes make Per Eric Mattsson, som är ordförande i Föreningen Wendelas vänner, berätta om hennes tid som Sveriges första socialreporter på Aftonbladet i mitten av 1800-talet.

Catharina Söderbergh

Den 22 oktober samlades drygt 30 seniorer i Fryshuset i Hammarby Sjöstad för att möta eldsjälen Anders Carlberg, några av hans unga medarbetare plus äta lunch och få en guidad visning av hela anläggningen.

I foajén mötte Anders upp och vi promenerade upp till ett konferensrum, där Christoffer Barnekow hälsade både seniorer och Anders Carlberg välkomna.

– Anders har blivit en fadersfigur för många svenska ungdomar och Fryshuset, som startade 1984, är inte enbart ett hus utan en företeelse, sa Christoffer.
Nu är det dags för Anders Carlberg att lämna VD-skapet vid årsskiftet. Efterträdaren hämtas från Myrorna.
– Men jag tänker jobba kvar tills de bär ut mig, säger Anders.

Fryshuset består av 24 000 m2 med en arena som kan ta upp till 3 600 gäster, en konserthall för 900 och här finns ett gymnasium (friskola) med 900 elever från 70 olika kommuner i Sverige. Den största verksamheten kan sägas vara ”Lugna Gatan” med 150 medarbetare. Där kvälls- och nattvandrar man och har nära samarbete med polisen. Anders Carlberg ger stockholmspolisen högsta betyg, mycket tack vare kloka chefen Carin Götblad.

Hela Fryshuset sysselsätter 420 heltidsanställda och 2 000 frivilliga. – Man ska komma ihåg att i Stockholm består 27 procent av alla familjer av ensamstående föräldrar. 70 procent av dessa är kvinnor.
– Vi fixar så barnen kan komma ut på fritidsaktiviteter, t ex Junibacken.
Skateboardgruppen är den största med cirka 5 000 medlemmar, alltifrån 5-åringar till deras mormödrar. I basketföreningen deltar cirka 3 000 ungdomar.
– Vi pratar om det som inte pratas om i samhället, nämligen droger, rasism, våld, mobbning, sexuella fördomar.

Anders Carlberg visar en bild, tagen och arrangerad av Lennart Nilsson på dåvarande Moderna Museet 1959. Där sitter politiker, författare, idrottsmän, kulturarbetare m fl. De flesta är män. De kvinnor som förekommer på bilden är kulturarbetare – och en lapplisa! I centrum sitter Nils-Erik Baehrendtz, Lennart Hyland och Kjell Bohman (TV-personligheter). På denna bild – om den tagits idag – hade kvinnorna varit många fler. Vi har gått från 40 procent kvinnor i arbetslivet till 80 procent.
Idag lever 70-75 procent av ungdomarna i städernas förorter, som inte fanns på 50-talet. I Fryshusets aktiviteter deltar 60 procent muslimer, som inte kan något om Islam. 5 procent är kristna. Anders Carlberg är mycket engagerad i de olika religionerna (har läst hela Koranen) och kan konstatera att fundamentalister finns överallt.

Så presenterar Anders tre av sina unga medarbetare, alla med arbetsamma och udda barndomserfarenheter.

Ahmed har jobbat fyra år på Fryshuset och kommer ursprungligen från Somalia. Han arbetar med Lugna Gatan, rekryterar, utbildar, patrullerar. Han var själv utagerande i skolan och fick kontakt med två agenter från Lugna Gatan, som blev som hans äldre bröder. Hans råd är att skapa relationer till ungdomar, spela pingis, snacka. Då kommer man fram.

Beatrice var tre år då hon var med sin storebror på Sergels torg och fixade amfetamin. Mamman var alkoholist. Hennes dagmamma också. Hon blev svårhanterlig och utagerande och fick inga betyg i 9:an utom i idrott, där hon fick högsta betyg. Hon satsade på friidrotten, men hamnade fel och i många farliga situationer. 1998 kom hon till Fryshuset och läste treåriga gymnasiekursen på två år. I sju år jobbade hon på S:t Görans gymnasium, Stockholms sämsta skola med högst frånvaro som kallades ”Lilla Apoteket” eftersom alla droger fanns att köpa där.
– Vi byggde relationer, lärde ungdomarna att se sig som möjligheter och inte problem, gjorde dem delaktiga.

Maria jobbar med nätvandring, dvs kontaktskapande på internet. Uppvuxen i Värnamo i en tuff miljö.

– Ungdomar idag är digitalt infödda; vi vuxna är digitala invandrare. Det är naturligt för dem att skapa relationer på nätet, att prata anonymt i text via dator. De vanligaste samtalsämnenna är kärleksproblem och kompisrelationer. Vi har kontakt med cirka 500 fältassistenter ute i landet så vi kan larma, när det är något som verkar snett. Vi finns alltid till hands, men vi får inte tränga oss på.

Fryshuset omsätter 200 miljoner. 80 miljoner kommer från skolpengen via gymnasieeleverna, 50 miljoner från Lugna Gatan, som säljer tjänster, cirka 6 miljoner från sponsorer och resten från olika fonder.

Lena Björk